Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sjöhamnarna äro antingen naturliga eller mer eller
mindre konstgjorda. Der kusten böjer sig inåt och
bildar en bugt, eller landet skjuter ut och bildar
uddar i hafvet, eller ock en vik skyddas af en framför
liggande ö, der fins en naturlig hamn, förutsatt att
det afstängda vattnet är tillräckligt rymligt och
djupt, har god ankargrund, erbjuder skydd för häftiga
vindar, tillstädjer en beqväm och säker insegling samt
lätthet att landa. I en god hamn får sjön, äfven om
det stormar utanför, ej komma i starkare rörelse, än
att förbindelsen mellan fartygen och land städse kan
ega rum medelst båtar. Går en orkan öfver en hamn, är
det liktydigt med undergång för flera eller färre af
de der befintliga skeppen. Sprungna ankarkettingar,
ombordläggningar, ja, af de upptornade vågorna på
land slungade fartyg höra då till ordningen.
Äfven när naturen gjort sitt bästa vid en
hamnanläggning, finnes alltid tillräckligt att
göra för konsten. De vattnet omgifvande stränderna
skola förvandlas till kajer, det vill säga förses
med stenmurar eller pålverk, till skydd mot hafvets
inskärning och på det att fartygen vid lastning och
lossning må kunna ligga tätt vid land.
Utvidgningen af en vattenbassäng sker
antingen genom gräfning, hvilket vanligen
är fallet vid dockanläggningar, eller genom
uppförandet af hamndammar, medelst hvilka man
från det öppna vattnet afskiljer den erforderliga
ytan. Anläggningen af en dylik hamnarm är redan ett
slags kykloparbete. Stenblock, så stora som möjligen
kunna fås, nedsänkas, uppradas öfver hvarandra och
fästas sins emellan med svåra jernkrampor; men det
oaktadt är tryckningen af de framstörtande vågorna
så stark, att dessa jättemurar ofta skadas i sitt
krön och de gröfsta stenblock ryckas ur sitt läge.
Präktiga hamnanläggningar, i synnerhet i Medelhafvet,
finnas ända sedan sjöfartens första tider, och deras
tillvaro blef i regeln anledningen till grundläggandet
af en stad eller koloni. Nutidens bästa hamnar äro
belägna på nordvestra och vestra kusterna af Europa;
dock ha flera af dem så ringa vattendjup vid ebbtid,
att större fartyg ej kunna inlöpa, utan måste lossa
och lasta utanför. I Medelhafvet och Östersjön,
der intet eller obetydligt tidvatten råder, kunna
hamnarna alltid anlöpas. Rikt på goda hamnar är
företrädesvis England. I Nederländerna har naturen
deremot varit njugg i detta hänseende, men arbete,
konst och penningar ha utjemnat bristen, och detta
land eger nu hamnar, som äro bland de bästa, som
finnas. I Tyskland äro stora hamnar under anläggning
i Cuxhafen vid mynningen af Elbe och i Neufahrwasser
nedanför Danzig vid Weichsels utlopp.
I Skandinavien finnas öfver allt goda naturliga
hamnar.
På många ställen erbjuder vattnet utanför eller
bredvid en hamn god ankargrund och är genom kustens
bildning mer eller mindre skyddadt för stormar. En
sådan plats kallas redd och tjenar som tillfällig
uppehållsort för in- och utlöpande fartyg.
För att ej försämras fordrar en hamn, liksom allt
annat, att väl underhållas. Många hamnar skulle,
öfverlemnade åt sig sjelfva, igenfyllas af sand och
dy. Här måste bottnen efter behof fördjupas, hvilket
sker medelst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
