Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hamnar och dockor.
Begynnelse- och slutpunkten för hvarje sjöresa,
som går sin gilla gång, den punkt, der land och
sjö räcka hvarandra handen, är hamnen. En god hamn
vet sjömannen uppskatta till dess fulla värde, men
äfven den sämsta och ödsligaste är honom välkommen
som nödhamn, när stormdemonens omilda hand så illa
tilltygat hans fartyg, att det är ur stånd att vidare
fortsätta sin resa.
Med afseende på belägenheten delas hamnarna i flod-
och sjöhamnar, efter sin bestämmelse i handels- och
krigshamnar. Stora floder äro de naturliga och städse
använda vattenvägarna för förbindelsen mellan land
och sjö, men ofta äro stränderna vid deras mynning af
sådan beskaffenhet, att lämpligt läge för hufvudhamnen
och sjelfva staden kan erhållas först långt upp vid
floden, hvilket likväl förutsätter, att denna ända hit
är segelbar för stora fartyg. Så är London en sjöhamn,
ehuru det i sjelfva verket ligger vid ett vattendrag,
som ofvanför staden endast är en liten obetydlig flod.
Ibland tjenar sjelfva floden till hamn. Så hade
t. ex. Bremen ända till 1827 ingen särskild hamn,
utan fartygen måste till och med vintertiden ligga
till ankars i öppna floden, men då köptes af Hannover
ett stycke land vid mynningen af Geeste. Här företogos
storartade vattenbvgnader, och småningom uppstod
Bremerhafen, som 1853 förklarades för stad och nu
räknar 10 600 invånare, då sjelfva Bremen har 83 000.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
