Note: This work was first published in 1975, less than 70 years ago. Gunnar Gällmo is still alive, as far as we know. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
studier, och lade därför inte märke till när en
skum figur utan studentlegitimation kom
insmygande i biblioteket, på tå trippade fram till
bordet där han satt, smög in en lapp i
pappers travarna, stoppade en ovärderlig
originalhandskrift under armen och gick därifrån, muntert
visslande på en oanständig visa sedan han märkt
hur omöjligt det i alla fall var att få något
livstecken från de mossbelupna gubbstruttarna vid
forskarborden.
Lurt fortsatte mödosamt att bläddra igenom
dokumenten, anteckna, klia sig i huvudet och
fnatta runt mellan referenshyllorna Det hade
visat sig, att Ctulhyanas tecken hade funnits i ett
parallelluniversum, som en slarvig
rymdskeppskapten råkat komma in i genom felnavigation.
Klumpigt! Men intressant!
Han återvände till sitt bord, forskade och slet.
Till slut hade han bläddrat sig ned till den
insmugglade lappen, tänkte lägga den åt sidan men
fick plötsligt syn på texten på den:
–Bege er genast till Cafe Urkbo. Väl mött!
Hjärtliga hälsningar, Longobardiska Ligan.
Lurt stirrade som förhäxad på lappen. Sedan
fick han ett beslutsamt uttryck i ögonen, vek
prydligt ihop lappen, glömde kvar den, reste sig
och gick.
Mot Urkbo!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
