Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
119
23.
Ändtligen slutade presidenten sitt tal, lyfte
med en behagfull åtbörd upp frågelistan och
öfverlämnade den åt ordföranden, som trädt fram till
honom. Jurymännen reste sig, glada öfver att få
komma ut, och gingo, liksom generade, utan att
veta, hvar de skulle göra af sina händer, den ene
efter den andre ut i öfverläggningsrummet. Så
fort dörren slutits efter dem, marscherade en
gendarm fram till den, drog sabeln ur skidan
och lade den på axeln, samt stannade på post
utanför dörren. Domarna stego upp och gingo ut.
Äfven de anklagade fördes ut.
När jurymännen kommit ut i
öfverläggningsrummet, var det första de gjorde nu liksom förut
att taga fram cigarretter och börja röka. Känslan
af det falska och onaturliga i deras läge, hvilken
de i högre eller lägre grad erfarit, så länge de
.setat där ute i salen på sina stolar, försvann, så
fort de kommit in i öfverläggningsrummet och
börjat röka. Med synbar lättnad slogo de sig ner
där, och genast började ett lifligt samtal.
»Tösen är oskyldig, hon har bara råkat i
trassel,» sade den godmodige köpmannen. »Man
får lof att få tag i några förmildrande
omständigheter.»
»Ja, det är det, vi skola döma om,» invände
ordföranden. »Vi böra icke ge vika för våra
personliga intryck.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
