Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 45 - 46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDF.LSE.
247
»Kom hit och sätt dig,» sade denne; »se här
har du en penna. Kan du skrifva?»
»Nog har jag kunnat det en gång,» sade hon,
slätande småleende på kjolen, drog ner
koft-ärmarna och satte sig vid bordet, i det hon med
sin lilla kraftiga hand tafatt tog pennan och
skrattande såg upp på Nechljudof.
Han visade henne, hvar och hur hon skulle
skrifva.
Efter att omsorgsfullt ha doppat och skakat
af pennan, skref hon sitt namn.
»Behöfs det ingenting mer?» frågade hon,
seende än på Nechljudof, än på uppsyningsmannen
och läggande pennan än på bläckhornet, än på
papperet.
»Jo, jag har något, som jag måste säga er,»
yttrade Nechljudof, i det han tog pennan ur handen
på henne.
»Nå, säg ut då,» sade hon och blef plötsligt
allvarsam, som om hon kommit att tänka på något.
Uppsyningsmannen steg upp och gick ut och
lämnade Nechljudof på tu man hand med henne.
46.
Fångvaktaren, som fört in Katjuscha, satte
sig på fönsterbrädet längst bort från bordet. Det
afgörande ögonblicket var inne för Nechljudof.
Han hade oupphörligt förebrått sig, att han icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
