Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
I.EO TOLSTOY.
»Man vet nog dem förutan, hvem man bör
hjälpa och icke hjälpa.»
»Men folket befinner sig i den djupaste nöd.
Jag har alldeles nyss kommit från landet. Måste
det väl vara så, att bönderna skola arbeta och
träla långt öfver sina krafter och aldrig få äta
sig mätta, för att vi skola lefva i den förfärligaste
lyx?» sade Nechljudof, som af mosterns
godmodighet ofrivilligt lockades att säga ut allt, hvad
han tänkte.
»Du vill kanske i stället, att jag skall arbeta
och ingenting äta?»
»Nej, jag vill icke, att ni icke skall äta,»
svarade Nechljudof ofrivilligt leende, »jag vill
endast, att vi alla skola arbeta och alla äta.»
Grefvinnan stirrade åter på honom med en
häpen blick.
»Mon cher, vous finirez mal,» sade hon.
»Hvarför det?»
I detsamma inträdde i rummet en lång,
bredaxlad herre i generalsuniform. Det var grefvinnan
Tscharsky’s man, för detta ministern.
»A, Dmitri, god dag,» sade han och räckte
honom sin nyrakade kind. »När kom du?»
Han kysste tigande hustrun på pannan.
»Non, il est impayable,» vände sig grefvinnan
Jekaterina Ivanovna till sin man. »Han befaller
mig att gå ner till floden och klappa kläder och
icke äta annat än potatis. Han är en faslig narr,
men i alla fall skall du vara snäll och göra, hvad
han ber dig om. En förskräcklig dumbom,» rättade
hon sig. »Har du hört, att fru Kamenski lär vara
i en sådan förtviflan, att de frukta för hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
