Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
LEO TOLSTOY.
»Hvarför vill du aldrig se något godt hos
andra,» inföll plötsligt Marja Pavlovna, som var
»du» med alla kamraterna.
»Det är omöjligt att se, hvad som icke finns.»
»Finns det icke, då en människa utsätter sig
för risken af en förfärlig död?»
»Jag anser,» sade Novodvorof, »att om vi
vilja verka för vår uppgift, så är första villkoret
härför» — Kondratjef lade ifrån sig boken, som
han satt och läste vid lampan, och lyssnade
uppmärksamt till sin lärares ord — »att icke fantisera,
utan se sakerna sådana de äro. Att göra allt för
den stora massan af folket, men icke vänta något
af den; massorna utgöra objektet för vår
verksamhet, men de kunna icke vara våra medarbetare,
så länge de äro så slappa och tröga som nu,»
orerade han, som om han hållit en föreläsning.
»Och därför är det fullkomligt illusoriskt att vänta
något bistånd af dem, förrän utvecklingsprocessen
ägt rum, — den utvecklingsprocess, till hvilken
vi bereda dem.»
»Hvilken utvecklingsprocess?» utbrast Kryltsof
och blossade upp, »Vi säga, att vi uppträda emot
godtycket, men är icke detta kanske det
förfärligaste godtycke?»
»Här är ju icke alls fråga om något våld,»
svarade Novodvorof lugnt. »Jag säger endast, att
jag känner den väg, hvilken folket bör gå, och
kan utpeka denna väg.»
»Men hvarför är du öfvertygad om, att den
väg, du utpekar, är den rätta? Är detta kanske
icke despotism, — samma despotism, som ledde
till inkvisitionen och afrättningarna under franska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
