Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPSTÅNDELSE.
77
aftjänade sitt straff. Om hon gifte sig med
Simonson, var hans närvaro obehöflig, och han måste
göra upp en ny lefnadsplan.
Han hade ännu icke hunnit se klart i sina
känslor, då genom den öppnade dörren larmet
från tukthusfångarna inträngde med förökad styrka
-— det måste vara något särskildt på färde bland
dem denna kväll — och Katjuscha inträdde.
Hon gick med hastiga steg fram till honom.
»Marja Pavlovna skickade hit mig,» sade hon
och stannade tätt bredvid honom.
»Ja, jag måste tala med er. Sitt ned.
Vladimir Ivanovitsch har nyss talat med mig.»
Hon satte sig med händerna lagda i knäet
och föreföll helt lugn, men då Nechljudof nämnde
Simonsons namn, blef hon blossande röd.
»Hvad hade han då att säga er?» frågade hon.
»Han sade mig, att han ville gifta sig med er.»
Hon rynkade plötsligt pannan, och hennes
ansikte fick ett lidande uttryck, men hon sade
ingenting, utan slog endast ned ögonen.
»Han bad om mitt samtycke eller råd. Jag
svarade, att alltsammans beror på er, att det är
ni, som måste afgöra.»
»Ack, hvad skall allt detta tjäna till?» utbrast
hon och såg Nechljudof in i ögonen med den
sällsamma vindande blick, som alltid gjorde så starkt
intryck på honom. Under några sekunder sågo
de hvarandra tyst in i ögonen. Och denna blick
sade mycket så väl åt den ene som den andre.
»Ni måste afgöra,» upprepade Nechljudof.
»Hvad skall jag afgöra?» sade hon. »Allt är
längesedan afgjordt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
