Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
LEO TOLSTOY.
insegel, så skall det icke längre finnas vare sig
tjufvar eller mördare. Säg honom det.»
»He is crazy,i>* sade engelsmannen, då
Nechljudof för honom öfversatte gubbens ord, och gick
med en axelryckning ut ur rummet.
»Gör du ditt, och låt dem vara i fred. Hvar
och en må sköta sig själf. Gud vet, hvilka som
böra straffas och hvilka benådas, men vi veta
det icke,» yttrade gubben. »Var din egen herre,
då behöfs det inga andra herrar. Gå, gå,» tillade
han, i det han vredgadt rynkade pannan och med
blixtrande ögon såg på Nechljudof, som ännu dröjde
i rummet. »Har du sett, hur Antikrists tjänare
föda människorna med ohyra? Gå, gå.»
Då Nechljudof kom ut i korridoren, stod
engelsmannen med uppsyningsmannen bredvid en
öppen dörr in till ett tomt rum och frågade, hvad
detta rum begagnades till. Uppsyningsmannen
förklarade, att det var likrummet.
»Oh,» sade engelsmannen, då Nechljudof
öfversatt det för honom, och ville gå in dit.
Likrummet var en helt vanlig liten kammare.
På väggen brann en liten lampa och belyste svagt
de i ett hörn uppstaplade säckarna och veden,
samt fyra lik, som lågo på britsarna till höger.
Det första liket var en storväxt man i grof
lärfts-skjorta och kalsonger, med tunt, spetsigt skägg
och halfva hufvudet rakadt. Kroppen hade redan
stelnat, — de blåbleka händerna hade tydligen
blifvit lagda i kors öfver bröstet, men glidit åtskils;
de nakna fötterna pekade också åt olika håll.
* Han är tokig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
