Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urban Hjärne och häxprocesserna i Stockholm 1676
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingenstädes utnyttjats med sådan ihärdighet som hos oss,
hvilket gifvetsvis i viss mån sammanhänger med den
omständigheten, att nordbons fantasi visserligen sällan är lasciv
men ofta plump.
Den som ur en modern klinisk synpunkt betraktar
denna hysteriska folksjukdom kan ej underlåta att i åtskilliga
af ofvan skildrade konträra och bakvända symtom få en
påminnelse om den i vår tid och ej minst i vårt land så
vanliga katatonien. Jag har i en föregående uppsats
framhållit huru katatonien genom en så att säga i atavistisk
riktning verksam degenerationsprocess upprepar de historiska
sjukdomarna, besatthetspsykoserna och demonomanierna[1]. I
trolldomsväsendet finna vi ett sådant exempel. Fantasier af
det slag, som vi allmänt träffa hos de besatta på Carl XI:s
tid, återfinna vi numera så godt som endast hos katatonici,
undantagsvis hos någon »efterblifven» hysteriker. Vid denna
tid befann sig folket i en af hysteriens mest gifvande
epoker, och jag saknar kanske icke anledning att med några
reflektioner, hvilka jag äfven annorstädes[2] nedskrifvit, dröja
vid den psykologiska egendomlighet i hysterien, hvilken
uppenbarar sig i alla dessa kontrastimpulser — suicida
ingifvelser, blasfemier m. m. — och till viss grad äfven i
vissa bakvända, i fantasien, någon gång äfven i
verkligheten, genomförda attityder och förkonstlade rörelser. Det
synes mig — gifvetvis är här endast fråga om
förmodanden — som röjer sig i det hysteriska tillståndet (och i det
psykasteniska) en cerebral benägenhet för funktionell
öfvervikt inom vissa konträra strömlägen och energiriktningar.
Dessa äro, åtminstone delvis, äfven under normala
förhållanden svagt för handen. De utgöra vid innervationen af
de »psykiska» neuronerna sannolikt en dold antagonism,
som ger större fasthet åt våra föreställningar, större
fyllighet åt våra känslor. Hvad vore t. ex. för det naiva
förståndet »himmelen och dess salighet» förutan kontrasten mot
»helvetet och dess pina», »Gud och hans rättfärdighet»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
