Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lan gör ett ädelt och upphöjdt intryck; utförandet är äfven
vårdadt, men den något blågrå fårgen gifver taflan en
anstrykning af monotoni.
Med stora skäl sade mig en gång en konstnär, att
utställningarna “mörda" taflorna. Och det är säkert, att vissa
taflor, såsom nu beskrifna af Aldi äfvensom Pietro Vannis,
för hvilken vi här nedan skola redogöra, förlora en stor del af
effekten, derigenom att de äro placerade nära andra af mer
lysande farger. Målarkonstens verk, såsom musikens och
i allmänhet de sköna konsternas alster, hafva behof af att
studeras i den omgifning, som passar dem, och att
betraktas hvart och ett för sig: den menskliga anden kan ej ila
från ett ämne till ett annat och hvarje ögonblick förändra
stämning. För att rättvist bedöma ett konstverk, måste
man göra sig fullt förtrogen dermed och söka utforska den.
idé och de känslor, som ledt konstnäm.
Pietro Vannis tafla framställer den förfarliga pest,
som härjade i Italien år 1374. Scenen är i Siena och det
är i morgongryningen. En stojande skara unga män
nedstiger för en trappa från ett hus, der de under orgier
till-bragt natten. * Några af dem äro druckna, och en af dem
lägger sin arm på en ung flickas skuldra för att draga henne
till sig. En qvinna söker rycka henne undan den
obehagliga anblicken af denna scen. På marken ser man en
döende, träffad af pesten, och nära honom under en kappa
ligger ett lik. Heliga Catharina, en nunna, och en munk
bevisa den döende den sista tjensten. Heliga Catharina
kastar en ogillande blick på den uppsluppna skaran.
Uttrycket hos henne är utmärkt skönt, likaså hos några af de
andra figurerna. Utförandet är mycket omsorgsfullt och
taflan åstadkommer det åsyftade totalintrycket af dysterhet.
Men här såsom i Aldis tafla är färgen föga i ögonen fal-
* Historien förmäler, att, under det den förfärliga farsoten
gick, många trodde sig kunna undgå den genom att hängifva sig åt
alla slags njutningar. Boccaccio talar utförligt derom i sin
beundransvärda inledning till Decamerone.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
