Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fröken Grabow är nämligen till följd af sin svaga helsa
— hvad man kallar — journalib c. Hon vårdslösar aldrig
någonsin sin uppgift, men det ges operaaftnar, då hon icke
rår med den och -— i all synnerhet — icke orkar med den
till slut. Den förändring till det bättre, som hennes
Vir-ginie tog, berodde uppenbarligen på ökade krafter. Både
sång och spel erhöllo ökad relief häraf. Och resultatet blef
särdeles lyckligt.
Fröken Andersson detaljerade som samvetsgrann
come-dienne rollen med större finess, men lyckades nästan endast
i det dramatiska, och deraf bäst i första akten, der opera*
comique-tonen öfverväger. I det tragiska förmådde fröken
A., trots sin dramatiska teknik, icke åvägabringa samma
illusion, hvilket deremot var fallet med fröken Grabow. som
här inlade all den naturliga liffullhet och glöd, hon eger till
sitt förfogande och som besticker äfven den mest nogräknade
just på grund af den fria omedelbarhet, hvarmed fröken
prestationer adressera sig till hennes publik. Hennes ren!
dramatiska framställning af Yirginies i andra aktens stora
scen frambrytande passionerade kärlek verkade illusoriskt
och sekunderade värdigt den eldiga sången. Sångpartiet>
tolkning hörde till fröken Grabows bästa produktioner.
Hennes Viardotska skola är enkom skapad att detaljera
dessa Massé-Gounod-Thomas:ska trånande och smäktande
tongångar, bakom hvilka stundom ett visst raffineradt
koketteri sticker upp hufvudet, som t. ex i Gounods Juvelaria
och Massés Skogsaria (sans comparasion, i öfrigt). Denna
sista har fröken G. gifvit allt möjligt understöd, som
kompositionen också väl kunde beböfva, med sin känsliga sang,
sin blomstrande koloratur och — främst sin stämmas
silfver-klingande välljud.
Med anledning af hr Ödmam uppträdande i denna
opera tillåta vi oss några anmärkningar.
Vi ha i en föregående årgång af denna tidskrift yttrat,
»att hr Ödman tyckes nu vilja omdana sin röst till
hjelte-tenor». Detta ha många klandrat såsom ett förblandande
af tvenne brancher. Vi kunna icke se saken på detta sitt.
Teatern behöfver en frisk och välljudande hjeltetenor. Hr
Ödman har velat ersätta denna brist och dermed lyckat“
rätt bra som t ex. i Lohengrin. Men teatern har icke råd
att. undvara hr O. i hans gamla lyriska partier och vågad<‘
ej heller åt någon annan uppdraga det nya lyriska tenor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
