Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig min kropp utan min själ. Det han I män hundra g&nger
gjort, utan att vi qvinnor v&ga klaga.» Och Benzon låter Pål
svara på styfmoderns förebråelser: »Mitt föregående lif är icke
renare än hennes; snarare motsatsen.» Björnson diskuterar
saken i skådespelet »En Handske», der han visar, att det
rättaste är mannens och qvinnans likställighet, att en och samma
moral bör vara gemensam för båda, att man, i sedligt afseende,
icke bör fordra mera af den ena, än af den andra parten.
Förf. till »Ett.val» har icke utvecklat ämnet.
Vidare är frågan, om det är rätt, att en qvinna, som en
gång begått ett fel, bör äktas af den man, som vill göra henne
till sin hustru, af den, hvilken älskar henne och sjelf är älskad
tillbaka. Svaret är beroende på hans kunskap om felsteget.
Deri är man dock ense, att den felande skall ångra, att lidan*
det skall hafva renat henne, så att brottet utplånats. I »En
skandal» säger Benzon, att en qvinna, som en gång felat, som
lidit, ångrat och vändt om, hon förtjenar att uppresas. Och
deruti instämmer man. Brändes i »Ett besök», Sardou i
»Fer-nande», Dumas i »Denise» och i »fru Aubrays ideer» hafva,
under den senaste tiden, förfäktat samma åsigt. Skilnaden är
.blott den, att Sardous och Brändes hjeltar äro okunniga om
brottet, först då lära känna det, när giftermålet är fullbordadt.
Brändes låter upptäckten komma så långt efter, att ett barn
finnes, då katastrofen inträffar. Och jag tror, att just detta är
den grund, han bygger på, det moment, som i framtiden skall
återställa äktenskapet, utplåna förbrytelsen och möjliggöra lyckan.
Benzons manlige hjelte är medveten om felsteget. Redan
då han begär henne, får han veta hela sanningen. Den
älskade är nog uppriktig att öppet säga den. Förf. till »Ett
val» låter sin hjelte ana den. Eva har i Paris blifvit
förförd af kapten Stålspets, och intrigen rör sig nu kring denna
obehagliga historia, hur upptäckten småningon sker, sedan
kaptenen anländt, och hvad verkan den utöfyar på personerna,
som uppträda. Ring är ej så fördomsfri som Benzons hjelte;
han ger sig icke strax, men han kommer att gifva sig. Han
reser, men han skall återvända. Han sluter henne i sina
armar och hviskar: »Jag älskar dig! — Alltid! —Och jag hop*
pas — och väntar!»
Den tredje frågan innehåller, om den förförda, äfven i det
fall, att hon icke längre älskar honom, likväl bör äkta den
man, som narrat henne. Fru Agrell har två åsigter. Först
— i »Dömd» — fordrar hon det oafvisligt. Der har hon icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
