Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänkt öfver det giltiga i ett sädant äktenskap. Der kräfver hon
det blott som den stackars qvinnans rättighet. Men sedan har
hon ångrat sig. Hon finner, att denna förening ej kan
tillfredsställa sanningskrafvet, att äfven om den ger barnet en social
sjtällning, verkar den demoraliserande på dess begrepp och
karaktär. Ja, hon går derhän, att hon gör modern onaturlig,
att denna ej vill gifta sig med sitt barns fader, oaktadt att
hon derigenom skulle bereda sin dotters lycka, skaffa henne
ett namn och på så sätt den hon älskar, då möjligheten för en
förening mellan dem just beror af, att modern gifter sig och
dottern blir legitim.*
Förf. till »Ett val» delar denna åsigt. Fru Berner
representerar verlden, med andra ord: det konventionella. Hon
lyssnar ej till Eva, då hon förtviflad utbrister: »Låt verlden
förkasta mig. Men jag räddar mig sjelf.» Hon åberopar sig på
barnet, men förf. svarar henne: »Hvar menar du barnet finge
sin plats i deras hem? Fadern vill naturligtvis helst glömma
det förflutna. Men hur skall han förmå det, med en lefvande
påminnelse omkring sig? Följden är också, att den lilla
stackarn alltid måste bli honom till en viss grad främmande.» Och
Ring tillägger: »Hellre gå inför verlden med sänkt hufvud.
Kärleken till barnet skall styrka och skapa henne ett nytt lif.»
Den fjerde frågan är besvarad. Förf. till »Ett val» delar
Björnsons åsigt — den, .hvilken han framstält i sitt stora
verk: »Det Flager.» Han har icke diskuterat den annat än så,
som jag anfört, d. v. s. mycket knapphändigt. Troligen har
han ansett, att Björnson uttömt ämnet.
För den, som är bevandrad i den moderna
qvinnolittera-turen, erbjuder »Ett val» intet nytt eller originelt. Men
skådespelet är godt, i tekniskt afseende ypperligt. Det visar oss
en öfvertygelse och en man bakom ordet.
# *
♦
Från novellerna och skådespelet, »Små smulor» och »Ett
val» gå vi till ett par öfversättningar. Den första, Jules
Vallès’ bok, är en underlig skapelse. Författaren, som under
belägringen var medlem af kommunen, inbillar sig förmodligen,
att boken är ett mästerverk. Han ger i den ett aflopp
* Se skådespelet »Räddad*.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
