Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trisk gnista, som träffade mig! Det var himlen själf, det
var ett gudomligt bådskap, som med ens förverkligade alla
mina uogdomliga drömmar, hvari jag så många gånger sett
Religionen och Musiken såsom ett oskiljaktigt syskonpar . ..
Huru skall jag väl kunna beskrifva for er det tillstånd af
hänryckning, hvari jag råkade? Jag fruktade själf att blifva
vansinnig, och om det finnes i mitt utseende eller mitt sätt
någonting konstigt, så härrör det från denna timma och
denna natt.
Följande dagen uppsökte jag pater Anselm. Jag gjorde
honom min bekännelse utan förbehåll och tillstod, att jag
skulle dö af sorg, om jag blefve dömd att aldrig mer få
höra denna kvinnoröst. Han berättade mig, att det var en
ung, knappt tjuguårig flicka, kommen från ett fjärran land.
Kvällen förut hade en man af mogen ålder och
aktnings-värdt utseende ringt på klosterporten, talat vid priorn och
enträget anhållit, att hans dotter skulle fa sjunga under
mid-nattsmässan.
— Och nu, mitt barn, tilläde patern, är det riktigt
allvarsamt det, som ni säger mig?
— Ack ja, allvarsamt, allvarsamt.. . Om jag ej får
höra henne mer, så blir det min död.
— Nå väl, tag er fjorton dagar för att öfverväga;
sedan fa vi se.
Fjorton dagar därefter, när han såg, hur jag aftyuade,
kallade han på mig och sade med dubbel innerlighet: Mitt
barn, ni håller på att genomgå en kris, hvilken skulle göra
eder ur stånd att tjäna Gud eller kanske till och med att
lefva såsom förnuftig och hederlig man. Huru ren er
kärlek kan vara, så förmår den att kanske förvandla vårt lugna
kloster till ett fangsel och vår kåpa till en Nessusklädnad.
Ni har tillräckligt stor talang att kunna taga er fram, men
se här emellertid femtio louisdorer, som skola hjelpa er att
se tiden an. Jag har full rätt att gifva er dem, ty de äro
min egen tillhörighet... Jag har ännu icke sagt er allt;
innan jag blef munk, lefde jag ute i verlden och var helt
och hållet artist. Jag har hos min lärare, abbé Yogler,
gjort bekantskap med de aldra flesta musikaliska
konstnärer, som gjort sig ett namn i Europa. Här lemnar jag
er bref till några bland dem, rekommendationer, som icke
skola bli er utan nytta. Deremot fordrar jag af eder blott
ett löfte: FörbJif alltid densamme som ni är; i afvaktan på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
