Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synnerligt rika plastiska resurser, tog redan i de första takterna
fatt p& Raoul, sprang till dörren och sträckte ut armarne o. a. v.
På det viset försvagade hon sjelf fortsättningen af sin
framställning, hvars energi ej fick behörig relief genom en mildare
början som bakgrund. Olyckan blef s& mycket större, som
sångerskan icke visade nog omvexling i sången, skådespelerskan ej nog
uppfinning i spelet. Det var kraftigt och duktigt, men för groft
och jämntjockt utan dessa intelligenta detaljnyanser, som ställa
de stora penseldragen i så skarp och träffande belysning.
Därtill kommo tekniska brister, som förvånade. Oestikulationen var
kantig och hållen i fattig stil, mimiken stelnade med hvar takt
i stället för att alltmer lifvas, särskildt det sista afgörande stället,
som Anna Klemning gaf så dramatiskt, var olycksaligt matt både
lyriskt och sceniskt: *Raul — serai trofitto — pieta — io
moro». Att sångerskan icke kunde konststycket »le tomber
roide», anse vi mindre väsentligt, enär detta knep ehuru
teatraliskt effektfullt, alls icke är naturénligt; men å andra sidan äro
frk. 0:s dåningar i 3 tempi det ännu mindre, säfiiga och
för-sigtiga som de voro. Uppvaknandet, skriet och nya dåndimpen
efter Raouls flykt vid ridåns fall utfördes så tafatt och
venster-händt, att ändan här dessvärre alldeles icke krönte verket.
Applåderna ljödo också med ovanlig tunnhet efter denna akt,
särdeles den fjärde inropningen var oerhördt klen. Helt annat ljödo
de vid de 6, 7 inropningarna af Anna Klemming, som, ehuru novis
i denna scen, öfverträfvade sin gamla rutinerade konstsyster.
Härmed kunde nu åskådarne ha hemförlofvats. Femte
akten är ju rakt ingenting med tre fjerdedelar uteslutna, sång och
spel så matta, regien så dålig som vid denna representation. Att
frk. Oselio icke i en sådan 5:te akt kunnat reparera 4:de aktens
succés d’estime, är naturligt, men hade akten gifvits helt, så hålla
vi det för ganska troligt, liksom vi hålla prisförhöjningen till
denna föreställningen för otroligt onödig.
Orkestern Bpelade operan visserligen bättre än i fjol vid
samma tid, men gjorde ej heller nu tillfyllest Biåskören lät
flerestädes jämmerligt och ej Bå stämningsfullt som vederborde.
Den fula manssången öfverdöfvad af ackompagnementet, hvilket
var ett fel, men ett tack värdt. Seigneurerna hos grefveo de
Nevers sutto alla inne med sina toner, hvar veta de väl ej en
gång sjelfva, efter de försökte ta fatt på dem. Hr Nygren
lyckades det dock ett par gånger klämma fram ett par vaokra
toner, hr Rundberg gjorde denna afton inga tuppar, alltid en
negativ förtjenst, hrr Sellman och Malmsjö sfigo bra ut liksom ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
