Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dige lsprawnik* blef helt naturligt synbart upprörd öfver
blotta tanken att i hans krets någon som helst »upptäckt»
öfver hufvud taget kunde vara möjlig... Liksom om inte
han kände allt på sina fem fingrar, härs och tvärs!...
Hvad för en upptäckt?! Om jag får lof att fråga!
Man hade helt å propos upptäckt en by, liksom man
skulle upptäcka en guldåder eller ett stenkolsfält!. ...
Upptäckt både hus, innevånare, boskapshjordar och alla andra
attributer for en by. Man bakade och kokade där, dog och
förökade sig; man arbetade och hvilade där, man
förrättade allt tänkbart utan pengar, utan pass, utan »polis», utan
»laglig öfverhet», utan krogar. Det var upprörande, men
icke desto mindre otvifvelaktigt. När tillvaron af denna
hittills okända, i den öde ogenomträngliga skogen och
mo-rasen fördolda by, efter en hel rad af »meddelanden» och
»rapporter», visade sig vara en verklighet, på hvilken man
icke kunde tvifla, och en belöning verkligen lofvades
Sasie-dalelen, — upphörde vi naturligtvis att skratta. Steg for
steg men hastigt öfvergingo vi till jubel och arrangerade en
fest med champagne och skåltal. Vi burrade och drucko
välgångsskålar för den nya, ännu af ingen, ej ens af sjelfve
Sasiedatelen skådade, utan endast på grund af
»otvifvelak-tiga meddelanden» kända byn. Poklewskij svärmade helt
allvarsamt, utan ironi, för ett värdshus och räknade öfver
buru mycket mau »därborta» skulle utpressa af honom för
tillståndsbeviset. Vår isprawnik hängde icke längre läpp,
utan meddelade hvar och en af oss »under tysthetslöfte» att
han redan för lång tid tillbaka haft kännedom om att
»skälmar» höllo till i den där urskogen, men han hade tegat på
grund af högre hänsyn. Vi voro så glada, att vi glömde
sjelfva kortspelet; vi disputerade, förifrade oss, förebrådde
hvarandra vår skepticism och gratulerade hvarandra i kapp
till den »nye Columbus» framgång. Vi »hissade» honom
under hurrarop likt en triumfator och beklagade, att vi ej
hade någon lagerkrans åt honom. Damerna ändrade
enhälligt åsigt och funno honom mycket intressant; de
försäkrade, att den något litet utskjutande bakdelen och det
öf-verflödiga fingret på banden (man säger att det är ett dåligt
tecken) icke störde det allmänna intrycket. Med ett ord,
Kretsdomare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
