Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urspårade - 11 - 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är bildningen som åstadkommer allt nuförtiden! utbrast
han fylld av beundran och avund. Kunskap och ljus går
över allt annat... Och såna som vi går genom världen som
ugglor som gömmer sig för solen ... Ack, låt oss få ett slut
på saken, ers välborenhet!
Han räckte Petunnikov handen med en beslutsam
åtbörd.
- Nå... femhundra? sade han i beklämd ton.
- Inte mer än hundra rubel, Jegor Terentievitj, svarade
Petunnikov med en beklagande axelryckning i det han
lade sin stora vita hand på soldatens ludna näve.
I stora språng närmade sig Vavilov med sin fordran den
alltjämt orubblige Petunnikovs anbud. Slutligen gav han
sig, men då han hade tagit emot de hundra rublerna och
skrivit under papperet kastade han ursinnigt pennan på
bordet och utbrast:
- Nu får jag det trevligt med banditerna där mittemot.
Vad de ska skratta ut mig och göra narr av mig, de
djävlarna!
- Säg dem bara att jag har betalat er hela den summa
ni begärde! rådde honom Petunnikov och följde med
ögonen det lätta rökmolnet som han nyss hade blåst ut.
- Men tror de på det? De är sluga gynnare, lika sluga
som...
Vavilov blev förskräckt över sina egna ord och kastade
en skygg blick på sin gäst. Men denne låtsades som om
han inte hade hört krogvärdens anspelning och tycktes
helt och hållet upptagen av sin cigarrett. Han steg nu upp
och lovade Vavilov vid avskedet att snart skaffa bort det
oroliga nästet mittemot.
Vavilov såg efter honom och suckade. Han kände en
livlig önskan att ropa något riktigt elakt och
förolämpande efter köpmanssonen som nu med fasta steg skyndade
uppför den knaggliga gropiga gatan mot staden.
12
Framemot kvällen infann sig ryttmästaren på krogen.
Över hans panna låg ett mörkt moln, och den högra
handen var energiskt knuten. Vavilov hälsade på honom med
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
