Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Makar Tjudra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omlindat med en trasa. Varför det? Hans häst hade
sparkat honom i sömnen, menade han.
He he! Vi begrep nog vad det var för en häst och log
i mjugg, och Danila log också. Var Lojko kanske inte lika
god som Radda? Men det tycktes inte så. Hur vacker en
flicka än må vara så är hennes själ liten och trång, och
även om du hänger ett skålpund guld kring hennes hals
så är det detsamma - bättre än hon kan ingen vara. Nå,
gott!
En lång tid stannade vi på samma plats, våra affärer
gick bra, och Sobar var kvar hos oss. Det var en kamrat
det! Han var klok som en gammal man och erfaren i allt
och kunde läsa och skriva både ryska och ungerska. När
han började tala kunde man höra på honom i evighet, och
man ville aldrig gå och lägga sig. Och när han spelade
-må blixten träffa mig om det någonsin har funnits någon
i hela världen som spelat fiol så som Sobar! När han for
med stråken över strängarna gick det en skälvning genom
hjärtat på en, och när han drog en gång till stannade det
liksom stilla för att lyssna medan han spelade och smålog.
Och man ville både skratta och gråta när man hörde hans
sånger. Det lät som om någon stönade och suckade så
bittert under stråken och tiggde om hjälp, så det skar en
i hjärtat som en kniv. Och sen var det som om stäppen
skulle ha talat om sagor för himlen, stilla, sorgliga sagor.
Där gråter en flicka som tar avsked av sin tappre gosse.
Där kallar den tappre gossen sin flicka till ett möte på
stäppen. Och så plötsligt, hej! - så brusar det fram en fri
och sprittande melodi så att själva solen dansar runt på
himlen. Så var det, min falk!
Varenda fiber i ens kropp begrep den sången, och man
blev alldeles som slav under den. Och om då Lojko hade
ropat till oss: "Dra knivarna, kamrater!" så skulle vi alla
ha dragit våra knivar och rusat mot dem som han pekade
ut för oss. Han kunde göra vad han ville med en
människa, och alla älskade honom varmt. Endast Radda såg inte
åt honom ens - och om det varit nog med det, men hon
gjorde narr av honom också. Hon hade träffat honom
djupt i hjärtat, alltför djupt! Lojko skär tänderna, sliter i
sina mustascher, hans ögon blickar mörkare än
avgrunder, och ibland blixtrar de så att man blir hemsk till mods.
89
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
