Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ner den tomma plåten och förlägen drog sig i skägget.
- Arbetar bagaren Konovalov här?
Nu stod hon på tröskeln, och skenet av hänglampan
föll rätt på hennes av en vit ylleduk täckta huvud. Under
halsduken tittade ett runt, näpet litet ansikte fram, med
uppnäsa, gropar i kinderna och röda fylliga läppar.
- Ja, här är han, svarade jag.
- Här är jag! utbrast Konovalov med överdrivet
bullersam glädje i det han slängde plåten ifrån sig och med stora
steg skyndade fram till henne.
- Sasjenka! hälsade hon honom med en trånande suck.
De omfamnade varandra, varvid Konovalov var
tvungen att luta sig djupt ner.
- Nå, hur är det med dig? Har du varit här länge? Är
du fri nu? Skönt! Där ser du! Det var ju det jag sa... Nu
ligger vägen öppen framför dig igen - gå modigt framåt!
sade Konovalov brådskande i det han alltjämt stod kvar
borta vid tröskeln och höll henne i famnen.
- Maksim, bror lille, du får knoga ensam idag, jag är
tvungen att spela kavaljer. Var har du tagit in, Kapa?
- Jag kom direkt hit till dig ...
- Hit? Men här kan du omöjligt stanna... här bakar vi
bröd och... här är det omöjligt! Vår principal är fasligt
sträng av sig. Du måste ge dig av nån annanstans för
inatt... vi får hyra ett rum åt dig. Jaha!
Och de gick. Jag sysslade med brödet och väntade inte
Konovalov tillbaka förrän nästa morgon, men till min
häpnad kom han redan efter ungefär tre timmar. Ännu
större blev min förvåning då jag vid en blick på hans
ansikte fann en trumpen, trött och uttråkad min istället för
den glädje jag hade väntat mig.
- Vad går det åt dig? frågade jag nyfiken på vad som
hade framkallat en mot den glada händelsen så föga
svarande sinnesstämning hos min vän.
- Ingenting, svarade han dystert, spottade förargad och
teg.
- Jovisst, vad är det? envisades jag.
- Vad rör det dig? svarade han trött och sträckte ut sig
på tråget i hela sin längd. Vad det är? Det är ... det är ett
kvinnfolk, det är hela saken.
Jag hade all möda att få en förklaring av honom, och
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
