Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konovalov - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i havet för att bygga en mur mot de obändiga vågornas
enorma kraft. Mot det söndersplittrade bergets
mörkbruna bakgrund såg de ut som små maskar, och liksom
maskar krälade de bland stenhögarna och brädstaplarna
i ett förblindande damm och en hetta av trettio grader.
Det kaotiska virrvarret omkring dem och den glödande
junihimlen över deras huvuden gav deras strävan prägeln
av att de försökte gräva sig in i bergets innandöme för att
undgå solhettan och den dystra tavlan av förstörelse
runtomkring.
I den tunga kvava luften stod larmet liksom stilla, ett
dövande larm av hackor som slog mot stenarna, av
kärrhjulens gnisslande, pålkranens dova stötar, dubinusjkans*
klagande toner, yxhuggens vinande och de gälla ropen av
beskäftiga varelser...
Här höll en klunga på att vältra ett stort klippblock
från dess plats, där höll en annan klunga på att lyfta upp
en tung bjälke, och alla gastade med full hals:
- Ta-a i! Och från det söndersplittrade berget ekade
det dovt: I-i-i!
På den brutna kroklinjen av utlagda bräder rörde sig
långsamt ett tåg av karlar, med kärror lastade med sten,
och i motsatt riktning kom ett annat tåg med tomma
kärror makligt promenerande, med en liten rast då och då ...
Vid en pålkran stod en tät och brokig klunga av folk, och
en i skaran sjöng med släpande klagande röst:
Åhoj, åhå, så hett solen bränner!
Åhoj, åhå, så svårt vi har det, vänner!
Åhoj, åhå!
Ta i, låt det gå!
De andra som drog i linan stämde högljutt i, och den
tunga järnklumpen flög upp i rännan och föll åter ner
med ett dovt jämrande läte så att hela kranen darrade.
Överallt på den öppna platsen mellan berget och havet
vimlade det av små grå människor som fyllde luften med
sitt larm och sina fräna utdunstningar. Mellan dem
vandrade uppsyningsmännen av och an, klädda i vita rockar
* Sång som sjungs under arbetet.
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
