- Project Runeberg -  Urspårade och andra noveller /
157

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malva - 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Malva spefullt sade:

- Dansa då inte omkring så där av pur förtjusning! För
honom in i stugan och bjud honom på något

Han vände sig om mot henne. Kring hennes läppar
lekte åter samma egendomliga leende som nyss, och fastän
mjuk, rund och frisk som alltid föreföll hon honom som
en annan, en ny varelse, nästan en främling. Hon riktade
sina grönskiftande ögon än på fadern, än på sonen, i det
hon hela tiden knaprade på melonkärnor med sina små
vita tänder. Jakov såg med ett leende på de båda andra,
och det uppstod en stunds tystnad som föreföll Vasilij
högst pinsam.

- Jag kommer strax tillbaka! sade Vasilij plötsligt och
gick mot kojan. Sitt inte i solen... jag ska hämta vatten,
så ska vi koka fisksoppa. Jag ska bjuda dig på en
fisksoppa, Jakov, som du aldrig har fått maken till! Slå er ner
så länge, jag är strax tillbaka.

Han tog upp en liten kittel som låg på marken bredvid
kojan och försvann skyndsamt bakom nätens grå veck.
Malva och hans son gick mot kojan.

- Ja, min käre gosse, nu har jag alltså fört dig till din
far, sade Malva och betraktade Jakovs kraftiga gestalt
med en forskande sidoblick.

Han vände sitt ansikte med det krusiga bruna skägget
mot henne och sade med glänsande ögon:

- Ja, här är vi nu... Vad det är vackert här... och havet
sen!

- Det är väldigt... Nå, tycker du att din far har åldrats
mycket?

- Nej, inte särskilt. Jag trodde att han skulle vara
gråare, men det är inte många grå hårstrån han har... Och
han är ju så kraftig...

- Hur längesen är det ni träffades sa du?

- Det är väl fem år. När han for hemifrån var jag
sjutton.

De gick in i kojan, där det var kvavt och luktade salt
fisk, och satte sig, Jakov på en stock, Malva på en hög
med säckar. Mellan dem stod en itusågad tunna vars
botten Vasilij använde till bord. Efter att ha satt sig såg de
tyst och forskande på varandra.

- Du vill alltså arbeta här? frågade Malva.

157

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:38:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urspar/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free