Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kain och Artem - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bladen fattade han leende posto mitt framför dem, så att
de riktigt skulle få en överblick av hans kraftiga muskler.
Men de stod där färdiga till flykt, liksom förlamade av
ängslan, och teg.
- Nå, började Artem, vad knorrar ni för?
Han ville säga något riktigt kraftigt och förkrossande
men hittade inte de rätta orden utan tystnade igen.
- Tala ut, sade Brudgummen i det han drog läpparna
till en grimas och gav honom ett tecken med handen.
Eller låt oss hellre vara alldeles ifred, du Herrens gissel!
- Tig! röt Artem och drog ihop ögonbrynen. Du är
rasande för att jag är god vän med juden och sparkar undan
dig... Men jag ska säga er allesammans - juden där, han är
bättre än ni! Han har åtminstone hjärta för en människa,
och det har inte ni... Han har bara fått för mycket stryk ...
men nu tar jag honom under mitt beskydd... och om
någon kanalje av ert usla följe förgriper sig på honom så
-fan anamma - jag säger rent ut att då blir det inte bara
smörj av, nej, jag slår den skurken sönder och samman
så att han aldrig ska glömma det!
Hans ögon flammade vilt, ådrorna på halsen svällde
upp och näsborrarna skälvde.
- Att de piskade upp mig, fortfor han, när jag var full ...
det har ingenting att betyda. Det har inte tagit ifrån mig
något av min kraft, mitt hjärta har bara blivit hårdare...
Lägg det på minnet ni! Och vad Kain anbelangar, så blir
det smörj av för varje ord som förolämpar honom ... jag
bultar den till mos som vågar göra honom något. Tala om
det för hela surven ...
Han drog djupt efter andan, som om han hade kastat
av sig en tung börda, vände därpå de tilltalade ryggen och
gick tillbaka till sin plats.
- Bra bölat! sade Brudgummen halvhögt i det han
gjorde en lömsk grimas och sneglade på hur Artem satte sig
mittemot Kain. Juden satt vid bordet, alldeles blek av
sinnesrörelse, och såg oavvänt på Artem med sina
vidöppna ögon, vilka uttryckte en känsla som knappt kan
återges i ord.
- Hörde du? frågade Artem strängt. Kom alltså ihåg
att så snart någon börjar gräla mèd dig kommer du genast
till mig och talar om det. Jag ska då hugga tag i honom
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
