Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kain och Artem - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ge honom betalt med ränta ...
Juden mumlade någonting för sig själv - han bad till
Gud eller tackade sin nye beskyddare. Brudgummen och
hans liga höll viskande krigsråd och försvann sedan den
ene efter den andre. Då Brudgummen gick förbi Artems
bord sjöng han för sig själv:
Om av slantar ödet gett
lika rikligt som av vett,
aldrig jag från fatet gick,
söp vartenda ögonblick...
och i det han gjorde en grimas åt Artem slutade han visan
helt oväntat med sina egna ord, till vilka han slog takten
med foten:
Bjöd hit alla narrar då,
dränkte dem som katter små ...
- Sannerligen skulle jag inte göra det, slutade han och
smög hastigt ut genom dörren.
Artem lättade sitt hjärta i en ström av okvädinsord och
såg sig därpå omkring. I det halvmörka, nerrökta och
stinkande källarvalvet fanns nu bara tre personer, han
själv, Kain mittemot honom och bakom dem krogvärden
Savka.
Savkas små rävögon mötte Artems dystra blick, och
hans långa ansikte fick ett uttryck av andäktig förtjusning.
- Du har uppfört dig förträffligt, Artem Michailytj
-alldeles utomordentligt! sade han och strök sig om hakan.
Alldeles som det är befallt i evangelium - i liknelsen om
den barmhärtige samariten... Full av sår och skorv låg
denne Kain - och du föraktade honom inte.
Artem hörde inte på Savkas ord utan på deras eko, som
studsade tillbaka från det välvda taket och genom den
tjocka luften ihåligt trängde till hans öron. Han teg och
skakade bara sakta på huvudet som om han ville visa
ljuden ifrån sig. Men de smög på nytt in i hans öron och
verkade störande på hans sinnesstämning. Det lade sig
som en underlig tyngd på hans hjärta.
Han såg oawänt på Kain. Juden satt med framåtböjt
huvud, blåste på det kokheta teet, som han hade slagit på
234
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
