- Project Runeberg -  Urspårade och andra noveller /
241

[MARC] Author: Maksim Gorkij Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kain och Artem - 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och stor och väldig skred han före medan Kain följde
efter.

De gick till grändens slut och vek sedan av ner till
floden, där Artem stannade på en enslig plats tätt intill
vattnet nedanför den branta strandsluttningen.

- Sätt dig, sade han till Kain.

Kain satte sig och sneglade ängsligt upp på sin
beskyddare. Artem började långsamt rulla en cigarrett medan
Kain lät blicken sväva över himlen, skogen av master vid
den motsatta stranden och de i aftonens stillhet ljudlöst
framglidande vågorna. Vad ska Artem säga? undrade han
oroligt.

- Nå, du har det fortfarande bra? frågade Artem.

- Ack ja! Nu fruktar jag ingenting mera...

- Nå, det var ju förståndigt av dig.

- Jag är också så tacksam ...

- Vänta med det så länge! sade Artem.

Han satt en lång stund försänkt i dyster tystnad medan
han stötvis blåste ut cigarrettröken. Kain väntade med en
ångestfull förkänsla av kommande olycka.

- Hm ja ... de lämnar dig alltså ifred?

- A, de är så rädda för er! De är som hundar, och ni är
som ett lejon! Och jag behöver inte mer...

- Vänta lite!

- Nå? Vad är det ni vill säga? frågade Kain ängsligt.

- Vad jag vill säga? Ja - det är inte så enkelt<

- Vad är det då?

- Ser du - ja, det är bäst att vi talar rent ut, så är det
avgjort med en gång ...

- Nå - nå?

- Jag måste nämligen säga dig att jag... att jag inte kan
längre.

- Vad? Vad kan ni inte längre?

- Det är ingenting vidare - jag kan helt enkelt inte
längre ... det bär mig emot. Jag är nu en gång inte skapad för
sånt, stötte Artem suckande fram.

- För vilket? Vad är ni inte skapad för?

- För allt det här... Jag vill inte mera kännas vid dig...
För när allt kommer omkring så angår du mig egentligen
inte...

Kain ryckte till som om han fått ett slag, men han teg.

241

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:38:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urspar/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free