Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spår af större förändringar i människans kroppsbyggnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarefter de så småningom ernå den utbildning, som
bristen på moderkaka nekade dem inuti moderns kropp.
Till deras skydd har här hos de flesta pungdjur utvecklats
en af hudveck bildad, spenarne omslutande pung, en
bildning, som gifvit anledning till benämningen pungdjur.
Flere omständigheter tala för, att alla däggdjur, äfven
människans stamfäder, genomgått ett dylikt
pungdjursstadium, innan det ännu kommit till bildningen af någon
moderkaka till fostrets näring inom moderns kropp. Under
detta stadium måste mjölkkörtlarne och spenarne haft sitt
läge längre bakåt, närmare ljumsktrakten än hvad nu är
fallet hos de flesta högre däggdjur.
Hos en del af de högre däggdjuren ha spenarne
bibehållit detta läge i ljumsktrakten. Hos andra åter sträcka
de sig i två framåt divergerande rader öfver buken och
bröstet. Deras antal står i samband med antalet af de
ungar, som på en gång födas. Därför finner man också
de i ljumsktrakten och på buken befintliga spenarne hos
de flesta s. k. halfaporna vara föga utvecklade och
sannolikt dömda att snart försvinna, enär dessa djur i regeln
blott föda två ungar, som hämta sin näring från de däremot
starkt utvecklade bröstspenarne. Dessa halfapor bära sina
ungar med sig vid bröstet. Deras rörelser vid klättringen
hindras däraf vida mindre, än om äfven de öfriga spenarne
skulle tjänstgöra, hvilket förklarar de senares försvinnande.
Hos aporna, människan och några andra däggdjur finnas
numera blott bröstspenarne kvar. Ett minne från den tid,
då äfven människans förfader varit försedda med flere och
längre bakåt belägna mjölkkörtlar, ser man emellertid i
de stundom uppträdande s. k. "öfvertaliga brösten", hvilka
äro belägna längre ned på bukregionen och närmare
kroppens midtlinie, hvarigenom de sålunda erinra om de bakåt
konvergerande raderna af spenar hos halfaporna.
Man har anledning antaga, att alla däggdjurs hanar
en gång deltagit i ungarnes uppfödande med di, men att
en arbetsfördelning inträdt, genom hvilken honorna
ensamma öfvertagit detta åliggande. Detta förklarar
förekomsten af rudimentära mjölkkörtlar och spenar hos
däggdjurshanarne, människan inbegripen. Undantagsvis blifva
genom återgång dessa rudimentära mjölkkörtlar
förrättningsmässiga och afsöndra mjölk, såsom man känner af
flere fall äfven hos människan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
