- Project Runeberg -  Om människans ursprung /
42

(1889) [MARC] [MARC] Author: Gottfrid Adlerz - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spår af större förändringar i människans kroppsbyggnad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eget hufvud. En blick på våra egna armar är tillräcklig
för att öfvertyga oss, att de spridda håren där ha samma
riktning som hos de människolika aporna. Då emellertid
denna riktning för oss tydligen ej kan vara af den ringaste
nytta, måste vi förklara den såsom arf från en aflägsen
stamform, hos hvilken hårbetäckningen ännu spelade en
skyddande roll.

Beträffande hårets förlust öfver större delen af
kroppen, så är det sannolikt, att den förorsakats genom
könsurval, på samma sätt som större eller mindre delar af
kroppen hos vissa apor genom könsurval blifvit nakna för
att låta den på dessa ställen bjärtare färgade huden
framträda såsom prydnad. Att döma af den hos kvinnan
fullständigare förlusten af de öfver hela kroppen spridda
håren är det sannolikt, att hårlösheten först framträdde
såsom tillfällig variation hos några individer af kvinnokönet
samt att den i männens ögon förhöjde deras skönhet och
gjorde dem mera eftersökta än de håriga kvinnorna. Om
denna egenskap sedermera alltjämt blifvit uppskattad, borde
den alltjämt fortfarit att spridas och äfven genom arf
öfvergått på afkomlingarne af mankön, så att den ursprungliga
täta hårigheten blifvit allt sällsyntare för att slutligen
nästan alldeles försvinna.

Vid inre ögonvrån ser man på människoögat ett litet
halfmånformigt veck af den slemhinna, som bekläder
ögonlockens insida, sträcka sig fram ett litet stycke på själfva
ögonklotet, isynnerhet då ögat riktas utåt. Detta lilla
veck är den rudimentära motsvarigheten till den s. k.
blinkhinnan eller tredje ögonlocket, som förekommer starkt
utbildat hos grodor, vissa kräldjur, fåglar och några
däggdjur, och då kan dragas fram öfver hela ögat. Liksom
de flesta rudimentära organ är äfven detta rudiment af en
blinkhinna starkare utbildat hos nyfödda barn och vissa
lägre menniskoraser, hos hvilka senare det till och med
stundom stödes af brosk, liksom en väl utvecklad blinkhinna.

Äfven den hos människan så starkt utvecklade hjärnan
innehåller rudimentära bildningar, af hvilka några
bibehållits från en mycket aflägsen stamform. En sådan är
t. ex. den s. k. tallkottkörteln, ett litet klubbformigt organ,
beläget ungefar i hjärnans midt och helt och hållet
öfvertäckt af stora hjärnan. Det är först under de sista åren,
som man lyckats utreda betydelsen af detta organ, som
förekommer hos alla ryggradsdjur. Hos vissa af de lägre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 23 01:12:12 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ursprung/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free