Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det var i slutet af Mars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Gå ni . . . jag kan ej följa er . . . Kanske
sitta de här halfva natten ännu, – tillade hon halft
för sig sjelf, – tänk, hurudan han skall vara i
morgon!
Hon slet sig lös från kamraterna och gick
fram till värdshusets trappa. Der stannade hon
ännu. Skulle han följa henne? Hvad skulle hon
säga honom? Var detta ej en blind obetänksamhet,
hvilken bon dyrt skulle få betala?
Förnuftet hviskade: – gå ej! – och hon stod
tvekande vid dörren. Men en blick genom fönstret
stärkte hennes beslut, och hon öppnade dörren.
I tamburen syntes blott en kypare, som
kastade på henne en undrande blick. Hon sade
halfhögt och fullkomligt lugnt: – var god och
bed herr Hagen komma ut. Jag väntar på gatan.
Derpå gick hon, som om golfvet bränt hennes fötter.
När hon kom ut, såg hon, att kamraterna
gått. – Det är bra, – tänkte hon, – jag skulle
ej velat, att Valter sett dem.
Hon spejade ifrigt mot ingångsdörren, och
nu öppnades den. Valter Hagen kom ut.
Hon gick ett par steg mot honom.
– Det är jag, Valter, – sade hon, och
rösten var osäker. – Vill du ej vara snäll och
följa med mig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
