Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 —
hela taget något klumpigt och rått med äktenskapet.
Det fördärfvar de finaste och ömtåligaste förhållan-
den, och det kommer sig egentligen bara af den
plumpa säkerhet, hvarmed åtminstone den ena
parten tar sig till bästa. Allt faller af sig själft,
och man tycks bara ha förenat sig, för att så väl
det ena som det andra skall gå sin gilla gång.»
I detta ögonblick gjorde Charlotte, som ovill-
korligt ville afbryta samtalet, bruk af en dristig
vändning, och det tyckades henne. Konversationen
blef mera allmän, så att de båda makarna och
kaptenen kunde taga del däri, och äfven Ottilie
blef föranlåten att yttra sig. Desserten afåts under
bästa stämning, hvartill den prydligt, i slösande
rikedom upplagda frukten och den brokiga, i dyr-
bara skålar vackert ordnade blomsterprakten an-
senligt bidrogo.
Också de nya parkanläggningarna kommo på
tal, och efter middagen gick man för att bese dem.
Ottilie drog sig tillbaka under förevändning af
husliga göromål, men egentligen satte hon sig ned
för att fortsätta med afskriften. Grefven och kap-
tenen följdes åt, och sedan slöt sig också Charlotte
till dem. Då de kommit upp på höjden, och kap-
tenen tjänstvilligt ilade ner igen för att hämta
planen, sade grefven till Charlotte: »Den mannen
behagar mig i hög grad. Hans kunskaper äro
både vidtomfattande och sammanhängande, och
likaså tycks han arbeta med stort allvar och följd-
riktighet. Hvad han här uträttat, skulle i en högre
sfär vara af genomgripande betydelse.»
Charlotte åhörde detta beröm med innerlig
förtjusning. Men hon lade band på sig och be-
kräftade lugnt och klart det sagda. Men hur öfver-
raskad blef hon icke, då grefven fortfor:
»Det faller sig ytterst lägligt, att jag just nu
gjort hans bekantskap. Jag vet en plats, på hvil-
ken han skulle passa utmärkt, och genom att re-
kommendera honom till den skulle jag på samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
