- Project Runeberg -  Valfrändskap /
207

(1903) [MARC] [MARC] Author: Johann Wolfgang von Goethe Translator: Walborg Hedberg With: Hellen Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

207 —
ligen ger hennes ögon och tankar full sysselsätt-
ning. Genom honom kommer hon i ett nytt för-
hållande till världen och egendomen. Hennes forna
verksamhetslust vaknar åter; hvart hon blickar,
ser hon, att under det gångna året mycket uträttats,
och hon glädes åt, livad som blifvit gjordt. Lifvad
af en egendomlig känsla, vandrar hon upp till moss-
hyddan med Ottilie och barnet, och i det hon lägger
detta på det lilla bordet som på ett husaltare och
varseblir två tomma platser till, minnes hon forna
tider, och ett nytt hopp för henne och Ottilie
tränger sig fram.
Unga damer se sig kanske blygsamt om efter
den eller den ynglingen och anställa en stilla pröf-
ning, huruvida de skulle vilja ha honom till man,
men den som har att sörja för en dotter eller en
kvinnlig skyddsling, blickar kring sig i en vidare
krets. Så var det också i detta ögonblick med
Charlotte, för hvilken en förbindelse mellan kap-
tenen och Ottilie icke tycktes omöjlig — de hade
ju förr mer än en gång setat bredvid hvarandra
här i hyddan. Det var henne icke obekant, att
utsikten till det förut omnämnda fördelaktiga gifter-
målet åter försvunnit.
Charlotte klättrade vidare, och Ottilie bar
barnet. Den förra öfverlämnade sig åt åtskilliga
betraktelser. Också på fasta landet ges det stund-
om skeppsbrott, och att så fort som möjligt hämta
och repa sig från ett sådant är vackert och pris-
värdt. Lifvet är ju ingenting annat än vinster och
förluster. Hvem uppgör icke en plan och blir
hindrad i den! Hur ofta slår man icke in på en
väg och blir dragen ifrån den! Hur ofta bli vi
icke aflägsnade från ett mål, som vi oafvändt haft
i sikte, för att i stället uppnå ett högre! Rese-
nären får till sin stora förargelse ett hjul sönder-
slaget på vägen och uppnår genom denna obe-
hagliga tillfällighet de angenämaste bekantskaper
och förbindelser, som ha inflytande på hela hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:47:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/valfrands/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free