- Project Runeberg -  Väninnorna. Berättelse för unga flickor /
109

(1912) [MARC] [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

konsulinnan och log, men hon kände sig ganska
smickrad.

Louise var inte synlig vid middagsbordet.

Emma passade upp ensam, eftersom det
blott var en gäst. Efter middagen intogs kaffet
i salongen, som endast var upplyst av en stor
brasa, omkring vilken bekväma stolar voro
placerade.

Alla tre voro i det bästa lynne.

Konsulinnan fann Hiller vara idealet av en ung
man: så älskvärd, så uppmärksam och
vördnadsfull. Han var också i dag särskilt till sin
fördel, där han satt framåtlutad emot damerna och
livligt berättade om en resa, han hade gjort i
Österrike senaste sommaren. Och Anna var
i sjunde himlen. Hon talade inte mycket, men
hon hörde och såg, och hon märkte med
förtjusning, huru intresserad hennes mamma var av
Hillers berättelser och hur vänligt och
förtroligt hon bemötte honom.

Då man hade suttit en timmes tid i
skymningen, tändes de elektriska lamporna och
konsulinnan bad Hiller att sjunga litet. »Jag har
hört, att löjtnanten skall ha en så charmant
röst», sade hon. »Och det skulle glädja mig
mycket, om ni ville föredraga ett stycke.»

— 109 —.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vaninnorna/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free