Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
"Jag medger, att det är en svår belägenhet,
men om du vill hjelpa mig, så skola vi nog kunna
reda oss och få ganska trefligt. Gråt ej, älskade,
utan gör ditt bästa och försök att skaffa oss något
att äta. Vi äro begge två så hungriga som vargar,
så vi bry oss derför icke om Avad det är. Du kan
gifva oss kallt kött, bröd och ost; vi skola icke bedja
dig om något gelé."
Detta var menadt som ett oskyldigt skämt; men
detta ord beseglade hans öde. Margret tyckte; att
det var alltför elakt, att på detta sätt framkasta
hennes bedröfliga misslyckande, och den sista skymten
af felaktighet 3 hennes sida försvann medan han talade.
"Du må sjelf hjelpa dig ur denna förlägenhet
bäst du kan. Jag är alltför uttröttad för att kunna
göra mitt bästa" för någon menniska. Det är just
passande för herrn i huset att föreslå några afgnagda
ben samt groft bröd och ost, då det är främmande.
Men jag tänker icke tåla någonting sådant i mitt
hus. För den der Scott hem till mamma och säg
honom, att jag är borta — sjuk — död — säg honom
hvad som helst. Jag vill icke se honom, och ni två
kunna skratta åt mig och mitt .géålé, så mycket ni
behaga; ty det är det enda mn kunna få här;"
och sedan Margret i ett andetag framfört denna
utmaning, kastade hon af sig köksförklädet och lem-
nade skyndsamt fältet för att i sitt eget rum riktigt
gråta ut.
Hvad de begge herrarne företogo sig under
hennes frånvaro visste hon ej; men mr Scott fördes
icke "hem till mamma", och då Margret gick ned
— sedan herrarne följts åt bort — fann hon spår
af en hoprörd lunch, som fylde henne med fasa.
Lotty berättade, att de hade "ätit mycket och
skrattat. förfärligt; och herrn hade bedt henne slå
bort all den söta strunten och gömma burkarne,’’
Margret längtade att gå hem, för att tala om
det för modren; men en känsla af blygsel öfver, att
hon på detta vis kommit till korta, och tanken på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
