- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
92

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

skola naturligtvis: öfvertaga ledningen af det hela,
och vid det här bordet anses deras rätta plats vara.
Jag finner det mycket passande för er och känner
mig särdeles tacksam för edra bemödanden att göra
allt: så vackert, men vi måste naturligtvis uppgifva
våra enskilda önskningar och jag skall laga att ni
får en bra plats på något annat ställe. Skulle ni
icke vilja ha bordet med blommorna? De små flickorna
hafva tagit det om hand, men de kunna icke sköta
det. Ni skulle göra någonting förtjusande deraf, och
ett: bord med blommor är alltid lockande, som ni vet."

«T synnerhet för herrar," tillade May, med en
blick, som upplyste Amy om orsaken till hennes
hastiga onåd. Hon rodnade af förargelse, men fästade
sig icke vidare vid denna barnsliga sarkasm, utan
svarade med oväntad vänlighet:

«Det skall bli som ni önskar, mrs: Chester; jag
skall genast lemna min plats här och gå till blom-
morna, om ni vill."

«Ni kan ställa edra egna saker på edert eget
bord, om ni önskar det," sade May, som började
känna litet samvetsqval, då hon såg på de vackra
klädhängarne, de målade snäckorna och den väl
uttänkta illuminationen, som Amy med så mycken
omsorg gjort i ordning och stält upp så vackert.
Mays mening var god, men Amy missförstod den
och sade hastigt:

"Ja naturligtvis, om de äro i vägen för er,’’ och
hon sopade ’ härvid alla sina bidrag huller om buller
i förklädet och gick derifrån, kännande, att både hon
och hennes konstsaker blifvit förolämpade långt mer,
än hon kunde förlåta.

Nu är hon ursinnig. Ack mamma, jag skulle
önska, att jag aldrig bedt dig säga någonting!" sade
May, som med tröstlösa blickar såg på tomrummen
på bordet.

"Flickors gräl går snart öfver," svarade modren,
som med allt skäl skämdes en smula för den andel
hon haft deri.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free