Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten - Femtonde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREF VINN AN.
Ni har rätt. H err de A vendano, ödet är för-
äldrarnes obevekliga fiende.
LORENZO.
Och ännu mer barnens!
GREFVINNAN.
Jag nekar det ej; men det är dock gudom -
liga lagar, som styra våra lidanden, och vi må-
ste respektera dem. (Fursöker gifvn en annan vändning
åt samtalet, utan att lyckas dölja sin förvåning.)
LORENZO.
Ack, grefvinna, dessa gudomliga lagar äro
ofta grym m are än de, som menniskor skapa.
(Grefvinnan gör en rörelse a f otålighet, E dvard närmar sig henne.
Inés går till Lorenzo. Angela och Tomas stå förvånade.)
1NES (sakta till Lorenzo).
F ör Guds skull, fader!
EDVARD (sakta till grefvinnan).
F ör min skull, moder!
# G REF VINN AX (högdraget och torrt).
Jag är sjelf mor; jag afgudar min son, och
jag vet att hans lycka är omöjlig, om den icke
delas af denna unga flicka, och hellre än att för-
lora ett barn, föredrar jag att få två.
INÉS (sakta till Lorenzo).
Far, hör huru god hon är.
LORENZO.
A tt förlora sitt barn är en stor olycka.
GREFVINNAN (vänligt, i det hon när-
mar sig honom).
Vill ni äfven åt min son gifva detta namn?
IN ÉS (angestfu llt).
Svara, fa d e r!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
