Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PLANER PÅ FINMARKEN. 43
Under Wladimir den store hade ryssarne uppnått
Hvita hafvet. Då de underkufvat karelerne, som
döptes 1227, tillegnade de sig dessas anspråk på
herravälde öfver lapparne. Visserligen blef Ryssland
kort derefter eröfradt af mongolerne, men äfven detta
bidrog, att ryssarne drogo sig längre mot Norden
och tryckte på karelerne, hvilka nu företogo öde-
läggande plundringståg in i Finmarken och till sjös
längs kusterna. Följden häraf blef ett krig mellan
Norge och Ryssland, som slutades med en fred 1326,
hvarvid gränsen skulle vara densamma, som den af
ålder varit. Norge skulle få utkräfva skatt af lap-
parne intill Trjanema (vid Hvita hafvet) och Ryss-
land af karelerne intill Lyngstuen (en holme sydost
från Vardö). Men detta gemensamhetsdistrikt för-
ryskades mer och mer. Afven ryssarne använde
missionsväsendet som medel för sina politiska planer,
och då å ena sidan unionskonungarne egnade föga
uppmärksamhet åt dessa aflägsna trakter och å den
andra Iwan Wasiljewitsch den förste afkastade mon-
golernes ok 1480, var det icke underligt, att ryssarne
skulle få öfvertaget. I teusinerfreden underhandlade
de äfven som egare till hela landsträckan och afstodo
rätten till skatt på denna sidan om Buggefjorden till
Sverige. Det var å begge sidor styrkans rätt, men
när erkändes faktiskt någon annan? Visserligen pro-
testerade Norge, och det gemensamma området blef
väl efter Kalmarkriget inskränkt till ett litet stycke
land mellan finska (svenska) gränsen och Buggefjorden,
men ryssarne förblefvo faktiskt herrar i landet öster
om nämde fjord. En norsk fogde måste likväl hvart
tredje år göra en resa in på det gemensamma om-
rådet för att framställa yrkande om Norges rätt till
landet allt intill Hvita hafvet, men detta var blott
en formsak och upphörde slutligen 1806.
Lappland hade blifvit af vigt för ryssarne, sedan
England under drottning Elisabeth började handla på
Archangel. Engelsmännen hade nemligen sökt en
handelsväg till Kina genom Norra Ishafvet, men ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
