Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H - hangare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hangare
harkla
anga’rium hästskosmedja, trol. av
me-deltidsholl. ham-gaerd hägnad omkring
huset
han g’are (ett visst tåg på ett fartyg): av
lågty. holl. hänger med samma bet.; till
hängen hänga (se hänga)
hang la vara hängsjuk: sv. dial., no.
hangla; bildn. till fsv. hanga hänga; jfr
hanka, hångla
hank vidja (på gärdsgårdsstör, på bytta
o. dyl.; även i uttrycket h. och stör): sv.
dial. hank, hank (vidje)ring använd som
handtag, krok, störband, fsv. hanker
(jfr isl. hqnk handtag); trol. besläktat
med fsv. no. hanga hänga; jfr livhank
hanka (i uttr. som hanka sig fram): no.
hanka; trol. besläktat med fsv. no.
hanga hänga (jfr hangla). Härtill
(tras)hank
hanne (hane): sen bildn. till pron. han;
jfr hona; ä. nsv. en han[n) och en hon
(Linné o. a.), han-ax, hon-blomster m. fi.,
med anslutning till 1 hane (i orrhane
m. fi.)
ha’nrej äkta man, vars hustru är honom
otrogen: av lågty. hanerei (ty. Hahnrei),
egentl, ’kapun’; sammansatt med hane
tupp (se 1 hane)
hansea’t medlem av hansan: efter lågty.
hanse, medeltidslat. hansa, benämning
på ett medeltida förbund av
nordeuropeiska köpstäder, äldst ’skara, följe’;
av ovisst ursprung
hantel handvikt för hemgymnastik: av
ty. Hantel, bildn. till hand
hantera: av lågty. hantéren (ty.
hantie-ren) ofta besöka, driva handel;
behandla; av fornfra. hanter ofta besöka;
utföra, utöva; i germ. språk till bet.
anslutande sig till det egentl, ej
besläktade hand. Det fra. hanter är av nord.
ursprung (isl. heimta, se hämta).
Härtill hantering handhavande;
näringsgren
hantlangare: av lågty. el. ty. Handlanger
med samma bet., till handlangen
hant-langa, sammansättn. av hand och
langa
hantverk: av lågty. hantwerk el.
ty.Handtverk; i sv. först från medeltidens slut
(tidigare i samma bet. gärning och
ämbete); jfr fsv. handaværk arbete med
händerna; jfr också manufaktur.
Härtill hantverkare
haplografi’ överhoppande av bokstäver
el. ord (skrivfel): bildn. av grek.
haplo-enkel och grafein skriva
haplologi’ överhoppande av ljud el.
stavelser (uttalsfel): bildn. av grek.
haplo- enkel och log’os ord, tal; ordet
är bildat av O. Jespersen (d. 1943)
happa råka; slumpa sig: trol. en dialektal
sidoform till hampa sig; jfr
oförhappandes
har: se hektar
haraki’ri (rituellt självmord (i Japan)
genom maguppristning): av japanska
harakiri, av hara måge och kiri skära
harang’ uppskruvat tal; lång ramsa: av
fra. harangue; medeltidslat. hareng’a
församling, tal, ett ord av germ.
ursprung. Härtill harangera [-angge’-]
1. hare: fsv. hari, isl. heri; gemens, germ.
ord (ty. Hase, eng. hare) med släktingar
i flera andra indoeurop. språk, trol. med
grundbet. ’grått djur’ (jfr lat. ca’nus
grå; gråhårig)
2. -hare filé (av oxe, svin m. m.) strax
under njurarna (fläsk-, oxharé): efter
lågty. hase med samma bet.; trol. från
början om harens filé, sedan överfört på
liknande köttstycken; jfr k al v
kyckling, kalvjärpe, karré
ha’rem (den del av en muhammedans
boning, där kvinnorna bor; kvinnorna i en
muhammedans hem): ytterst av arab.
harim kvinnogemak (egentl, ’det
förbjudna’)
haricots verts [arrikå vä’r] (ett slags
bönor): av fra. haricot böna (av okänt
ursprung) och vert grön, av lat. vi’ridis
med samma bet.
1. harka kratta, räfsa: no. harka; trol.
av lågty. harke (ty. Harke) räfsa; nära
besläktat med 2 harka
2. harka (i uttr. harka sig): no. harka
rossla, skrapa; ljudhärmande ord med
grundbet. ’skrapa’; jfr harkla,
har-ska, harskla
harkla: fsv. harkla rossla, no. harkla;
bildn. till 2 harka
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
