Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V - vasker ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vasker
vetfer-
vasker (vanl. i sammansättn. [-pojkvas-ker]l-] {+pojkvas-
ker]l+} trol. diminutivbildn. till sv. dial.
väse pojke; stackare, slarver
vasomoto’risk som går till blodkärlen
(om nerv): bildn. till lat. va’s kärl (se
vas) och lat. mo’tor den som sätter
något i rörelse (se motor)
1. vass (en vattenväxt): fsv. vas; svenskt
ord av oklart ursprung
2. vass (adj.): fsv. isl. hvass, no. hvass;
gemens, germ. ord, besläktat med sv.
dial. vat, isl. hvatr, no. kvot rask, modig,
pigg; jfr vässa, hot
vasserr’a (tre’) (en svordom): fsv. vars
herra træ ’Vår Herres trä (d. v. s. Kristi
kors)’
vassla: fsv. no. vätle; speciellt nord.
bildn. till stammen ivatten
vaterbom (träspira å större fartyg, vid
vilken båtar förtöjs): lånord från holl.
el. lågty., bildat av water vatten (se
vatten) och båm träd, stång, se 1
bom
watt (elektrisk kraftenhet): efter den
skotske fysikern James Watt (1736—
1819)
vatten: fsv. isl. no. vatn; nord. (och
gotiskt) ord, sammanhörande med de
västgerm. språkens formellt avvikande
beteckning (ty. Wasser, eng. water; jfr
vaterbom, vattra); med besläktade
ord i flera indoeurop. språk, bl. a. grek.
hyd’or vatten, se hy dr o-; lat. un’da våg,
se undin; fornslav. voda vatten, §e
vodka); jfr våt, vaska, vassla.
Härtill vattu- (t. ex. Vattumannen): fsv.
vatu-.
vattenglas (ett kemiskt ämne, uppfunnet
1823): da. vandglas; efter ty. Wasserglas,
på grund av utseendet
vattra: no. vatra, da. vatre; trol. av holl.
water en ge ngt utseende av böljande
vatten; jfr vaterbom och vatten
vax: fsv. isl. vax, no. vaks; gemens,
germ. ord (ty. Wachs, eng. wax) av
okänd härkomst
WC [ve’-se’] vattenklosett: initialord för
eng. water closet
I. ve (interj.): fsv. ve, isl. vei; gemens,
germ. ord (ty. weh, eng. tooe),
motsvarande lat. væ med samma bet. Härtill
verop, -klagan
2. ve (subst.): fsv. ve, va, isl. vé, và;
gemens, germ. ord (ty. Weh, eng. woe),
substantivering av 1 ve. Härtill vemod
(omkr. 1800): av ty. Wehmut
veck: fsv. no. vik hörn, vinkel, krok,
böjning; bildn. till vika
vecka (subst.): fsv. isl. no. vika; gemens,
germ. ord (ty. Woche, eng. week), trol.
med grundbet. ’växling, skifte’ och
besläktat med vika (jfr lat. vic’is
växling, skifte; se vice)
veckla (vanl. i uttryck som veckla in):
da. vikle; av ty. wickeln med samma
bet.; besläktat med veke
ved: fsv. viper skog; träd; trävirke,
timmer; bränsle, isl. vi&r, no. vid; gemens,
germ. ord (eng. wood), trol. med urspr,
bet. ’gräns; gränsskog’ (jfr 1 mark);
till samma rot som lat. divid’ere (se
dividera)
veder-: dels av fsv. viper emot (biform
till 1 vid), dels av motsvarande ty.
former (lågty. wedder, ty. wider mot och
toieder åter). Härtill de följande:
vederbör: fsv. vidherbor; härtill
vederbörande (da. den pågældende), -börlig, jfr
tillbörlig; vederdeloman: till fsv.
viper dela tvist (se delo); vederdöpare:
efter ty. Wiedertäufer; vederfaras: efter
lågty. wedderfaren, egentl, ’fara emot’;
vederfås: fsv. fas vidher tillfriskna;
vedergälla: efter likbet. lågty.
weddergel-den, egentl, ’giva i gengäld’; vederhäftig:
fsv. vidherhæftogher, efter da.
veder-heftig, ombildn. (efter 2 häfta) av äldre
vederhættig (1400-t.), egentl, ’som har
något att ställa som borgen’, till fsv.
hætta viper vedervåga; vederkvicka: av
lågty. wedderquicken med samma bet.
(se kvick); vederlag: av lågty. wedder
-lach, egentl, ’vad som lägges emot’ (se
2 lag); vederlike: fsv. viperlike, egentl,
’lik med’; vederlägga: av ty. widerlegen,
egentl, ’lägga (bevis) emot’; vedermäle:
fsv. vipermæle svar; tecken, bevis (jfr
nådevedermäle), till mæla viper säga emot
(se mäla); vedermöda: av lågty.
wedder-möde (se möda); vedernamn: fsv.
viper-namn, jfr isl.vidrnefni med samma bet.;
vederpart: av lågty. wedderpart
motpart; vedersakare: efter ty. Widersacher,
egentl, ’som har rättssak mot någon’
503
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
