Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I fjärran land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Krutet brann av rakt i ansiktet på Weatherbee,
men denne svängde sin yxa och tog ett språng
framåt. Hans vapen gjorde ett djupt bett nedanför
ryggraden, och Percy Cuthfert kände, att hans ben
förlamades. Så föll den andre tungt över honom
och famlade efter hans strupe med sina svaga
fingrar. Yxans skarpa bett hade förmått Cuthfert att
släppa revolvern, och medan han flämtade efter
luft, famlade han förgäves efter vapnet mellan
filtarna. Men så kom han ihåg någonting. Han gled
med handen över kontoristens bälte och tog hans
slidkniv. Och nu trängde de sig tätt tillsammans
för att ta ett sista tag.
Percy Cuthfert kände sina krafter sjunka. Nedre
delen av hans kropp var obrukbar. Weatherbees
tyngd var förkrossande. Den krossade honom och
höll honom fast, som när en björn har råkat i en
fälla. En välbekant lukt spred sig i hyddan och
han visste, att brödet höll på att brännas. Men vad
betydde det ? Han skulle aldrig få någon användning
för det. Och det fanns ännu sex mått socker i
säcken — hade han vetat det här på förhand, skulle,
han minsann inte ha sparat på det som han gjort.
Om den där vindflöjeln någonsin skulle röra sig?
Kanske rörde den på sig just i denna stund. Varför
inte ? Hade han inte sett solen i dag ? Han skulle
gå och se efter. Nej — han kunde inte röra sig.
Aldrig hade han tänkt sig, att Weatherbee kunde
vara så tung.
Så hastigt det blev kallt i hyddan! Elden måste
ha slocknat. Kölden trängde in. Där måste redan
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
