- Project Runeberg -  Varghunden /
80

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2:a avd. Vildmarkens barn - IV. Världen vägg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

från moderns nos och slagen från hennes tass jämte
en serie av hungerperioder hade lärt honom, att allt
icke var frihet här i världen, utan att livet också hade
begränsningar och inskränkningar att bjuda, som rent
av hörde till dess lagar. Och lydde man dessa lagar,
så slapp man slita ondt och hade det bra.

Naturligtvis resonerade han icke sålunda om saken
på människomanér. Han skilde endast på saker som
gjorde ondt och de som icke gjorde ondt. Och efter
denna klassificering undvek han det som gjorde ondt,
det som medförde tvång och begränsningar, för att
njuta belöning och tillfredsställelse.

Därav kom det sig att han, dels av lydnad för sin

mors bud och dels under påverkan av en mystisk och

obeskrivlig känsla av fruktan, höll sig på avstånd från
hålans mynning. Den förblev för honom vad den
alltid varit — en ljus vägg. När hans mor var borta, låg

han för det mesta och sov, och då han emellanåt var

vaken, höll han sig mycket stilla. Han undertryckte
till och med de små gnällande skrik, som kittlade hans
strupe och ville ha luft.

En gång, då han låg vaken, hörde han någonting
märkvärdigt där borta vid den ljusa väggen. Han
visste icke att det var en järv, som stod där utanför
darrande av oro över sin egen dristighet och försiktigt
vädrande sig till kännedom om vad som fanns inne i
hålan. Vargungen visste endast, att vädrandet lät
främmande och märkvärdigt, att det var någonting
obekant och skräckinjagande — ty det okända var
en av de förnämsta orsakerna till hans fruktan.

Håret reste sig på vargungens rygg, men det reste
sig tyst. Hur kunde han veta, att det som vädrade

80

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free