- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
303

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var ett överväldigande raseri. Jag antar att även jag
uppgav ett högljudt rop, då jag drog kniven ur slidan
och störtade fram för andra gången.

Men någonting hade händt. Famntaget löstes och
de skildes vacklande åt. Jag var alldeles inpå
honom med kniven Iyftad till hugg, men jag hejdade mig.
Jag var förbryllad av detta besynnerliga. Maud stod
lutad mot skottet och stödde sig mot det med ena
handen, men Ulv Larsen stod där sviktande, med sin
vänstra hand tryckt mot pannan och över ögonen,
medan han förvirrad famlade omkring sig med den
högra. Då denna hand träffade skottet, tycktes hela
hans kropp erfara en fysisk lättnad vid beröringen,
som om han nu hade funnit sig till rätta, visste var
han befann sig och hade fått en stödjepunkt.

Så såg jag återigen rödt för mina ögon. Alla de
oförrätter och förödmjukelser jag lidit stodo plötsligt
för mig i den skarpaste klarhet — allt vad jag hade
pinats och andra hade pinats under hans välde —• allt
det oerhörda i själva hans existens. Jag rusade på
honom, blindt och vanvettigt, och högg min kniv i
hans skuldra. Jag visste i detsamma, att jag ej hade
givit honom annat än ett köttsår — jag hade känt
kniven skrapa emot hans skulderblad — och jag höjde
den på nytt för att träffa honom på en farligare punkt.

Men Maud hade sett alltsammans, och hon ropade:
»Nej, nej —■ gör det inte, gör det inte!»

Jag sänkte min arm för ett ögonblick, men också
endast för ett ögonblick. Jag lyfte den om igen, och
Ulv Larsen skulle säkert ha ljutit döden av min hand,
om hon icke hade gått emellan. Hennes armar
omfattade min och hennes hår snuddade vid mitt ansikte.

303

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free