Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Iviten kvinna.»
»Är det ert?» frågade hon.
»Ja», svarade jag. »Det är mitt. Jag har
uppfunnit det.»
»Då måste ni ha talat i sömnen», sade hon
småleende.
Och där var det nu igen, det dallrande glittret i
hennes ögon. Och jag visste, att mina talade rent
språk mot min vilja. Jag lutade mig fram emot
henne. Utan att vilja det, gjorde jag det ändå,
alldeles som då ett träd böjer sig för vinden. Å, vi voro
varandra mycket nära i detta ögonblick! Men hon
skakade på huvudet, som då man vill skaka av sig
sömnen eller en dröm, och hon sade:
»Jag har känt till det uttrycket i hela mitt liv.
Det var min fars smeknamn för min mor.»
»Det är mitt också», vidhöll jag envist.
»För er mor?»
»Nej», svarade jag, och hon frågade icke vidare, men
jag skulle ha kunnat svära på, att hennes ögon för
några sekunder hade ett retsamt och gäckande uttryck.
Sedan nu fockmasten väl var på sin plats, fortgick
det övriga arbetet med rask fart. Nästan innan jag
visste ordet av och utan en enda allvarsam motgång
hade jag också stormasten rest. Allt ordnades efter
hand, och det dröjde icke många dagar, förrän alla
stag och vanter voro på sin plats. Toppsegel skulle
vara farligt att använda på ett fartyg, som ej hade
mer än två mans besättning, och därför lades stängerna
på däck och surrades fast.
Många dagar erfordrades för att få seglen klara och
bända dem. Vi hade ej mer än tre — förstäng, fock
427
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
