Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. En Odyssé i Nordlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blad. Det påstås, att vi hade andra lagar, innan
dessa båda män kom, men de var övermodiga och
grälsjuka och slogs med våra män, tills det inte
fanns någon kvar, som vågade kämpa mot dem.
Därpå gjorde de sig själva till hövdingar och
avskaffade våra gamla lagar och gav oss nya, i vilka
bestämdes, att en man var sin fars och icke sin
mors son, som vi tidigare haft det. De föreskrev
alltså, att den först födde sonen skulle ha allt som
varit hans fars och att de övriga bröderna och
systrarna skulle sörja för sig själva. Och de gav oss
också andra lagar. De visade oss nya sätt att fånga
fisk och döda björnar, av vilka senare skogarna
vimlade. De lärde oss också att samla större förråd för
hungertiden. Allt detta var emellertid bara bra.
Men då de hade blivit hövdingar, och det inte
fanns flera män att reta upp sig på, slogs de, dessa
båda underliga vita män, med varandra. Som den
man, från vilken jag härstammar, drev sitt sälspjut
en armslängd genom den andres kropp. Deras barn
fortsatte striden och det uppstod ett väldigt hat
emellan dem, och svarta dåd utfördes ända till min
tid, så att det aldrig fanns mer än en som kunde
fortplanta sina förfäders blod. Av min gren var
jag den ende, av den andre mannens fanns blott en
flicka kvar, en flicka, Unga, som levde tillsammans
med sin mor. Hennes far och min far återvände
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
