- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
710

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

diela sin virtuos mässiga säkerhet och
lätthet.

Pugno gaf honom härutinnan intet
‘-efter; hans händer gledo som
sammets-tassar öfver tangenterna. Onekligen var
han en af de elegantaste pianister, vi
•här hört, elegant och korrekt. Blott
saknades understundom det
oberäkneliga. Så som Pugno spelade Chopin,
så spelar en skicklig pedagog honom
"för sina elever, hvil ka icke få skena
-öfver skacklorna. Men hvar blef den
nyckfulla poesien? En specialitet för
hr Pugno var utförandet af
gammalklassiska stycken; hans sammetslena
hand firade här triumfer, som kunde
ha förorsakat Borwick sömnlösa nätter.
Blott hans utförande af Bach var
alltför sammetslent; det fins mycken kraft
och must i en Bachsk fuga.

Aulinska qvartetten presenterade å
■sin första soaré, där bl. a. Beethovens
stora Ess-dur-kvartett, den första af de
sista, utfördes, en ny särdeles god
violoncellist hr Lindhe, och å operan
uppträdde — första symfonikonserten —
■en ny dirigent, hr Henneberg, alltså
egentligen en gammal bekant, hvilken
emellertid äfven å detta fält visade
sig som särdeles klar, intelligent och
säker. Beethovens första symfoni
spelades värkligt delikat. En vacker och
fängslande pianokonsert af
Tschaikow-sky utfördes af hr John Jakobson, en
lofvande pianist, som spelade käckt och
vinnande, ehuru han understundom
snubblade öfver passagerna. Piéce de
résistance var symfoni af Weingartner,
•ett betydligt krystadt stycke.
Kapell-ffnästaremusik har man sagt. Ja, men
därmed menades förr ett stycke, där
man fick inskränka sig till att beundra
»die Mache» och den var här
ingenting att bli förtjust uti. Det hela
var endast instrumentationseffekter och
för resten ingenting; skal men ingen
kärna. Fru Möller sjöng med sin
vanliga fina uppfattning Brahms och
Schu-bert och fru Norrie roade å sin
visafton med bl. a. Frödings och Dahl-

grens visor. I det drastiskt burleska
äger denna sångerska sin förnämsta
styrka. »Tre käringar i en backe» är
hennes bravumummer.

Af Webers, om något, härliga
folkstycke, »Friskytten», har Operan gifvit
en repris, förberedd i åratal, men någon
glansfull succés blef det knappast, trots
att regissören, hr El mblad, uppbjudit
all sin förmåga. Hufvudrollen spelades
denna gång af Samiel. Jag läste i någon
tidning, att Samiels stora scen i början
af tredje akten hade strukits. Kan väl
vara, ehuru det förefaller otroligt, att
han skulle spöka inne i Agatas
kammare också, men det vet jag, att jag,
innan jag såg den senaste reprisen,
icke hade en aning, om att Samiel var
ett så maktpåliggande parti; scener
hade han i öfverflöd. Nästan bela
allegrot i Max’ aria var förvandladt till en
enda pantomim för Samiel, och den arme
Kasper hann knappast i dryckesscenen
säga sitt »Hjälp, Samiel», förr än den
behornade potentaten med stort dån
for ned i löfsalen strax bredvid. I
varg-klyftan röt Samiel så intensivt, att
han öfverröstade hela orkestern,
åtminstone den kväll, då El mblad själf
utförde rollen. Eljes har, hr Sellergren
alternerat i det maktpåliggande partiet,
och gaf han en värdig och elegant
skogsdjäfvul. Att i detalj redogöra för
alla de förbättringar bl. a. i dialogen
som hr Elmblad infört i gamla
Friskytten, vore värkligen frestande, men
tyvärr förslår inte utrymmet för en liten
revy, som denna, härtill.

Af de uppträdande var hr Malm en
i sången berömvärd Max, hvilket icke
kunnat sägas om alla Maxar, vi här
hört under det sista tjoget år, och hr
Sellergren rutinerad som Kasper. Mer
karaktär förlänades partiet af hr
Elmblad, som däremot grufligen
förolyckades i arian. Fröknarna Nordin och
Hul-ting, bägge synnerligen röstbegåfvade,
ha icke utan framgång alternerat som
Agatha, utan att dock någon af dem
hade ett begräpp om den eld, den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0718.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free