Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i en döende bara oss själfva, eftersom
vi alla måste dö. Alltså vore
medlidandet blott en lögn eller grymhet.»
»Att tänka är en präktig sak, ty
däraf går den tänkande själf under,
och man förlorar ej sina slantar för
att bringa honom till undergång.»
»Likasom ett haf matas lifvet af
människovågor, och döden förnyar
tillflödena, så att vattnet ej stagnerar och
skäms.»
Gorkis konstnärliga styrka ligger
just i miniatyrbilden, genren,
berättelsen — icke i den stora romanen, och
denna egenskap delar han med de
fleste ryska författare. Det är som om
stepperna grumlat deras blick för de
begränsade perspektivens afrundadetafla.
Tjernysjevski (i romanen »Hvad är att
göra?»), Gontjarov, Dostojevski och
till och med L. Tolstoj (»Krig och
fred», »Uppståndelse») utarbetade digra
romaner, med djupt innehåll och fina
detaljer, men utan måttfullhet i
proportionerna, och det var endast
Tur-genev förbehållet att i sina mästerliga
romaner aldrig öfverskrida den
konstnärliga symmetriens fina gräns. Denna
brist synes ock vidlåda Gorki, ty då
han samlade sina krafter till ett stort
verk,* romanen nFoma Gordjeev», vardt
det ett oformligt monstrum, tyngdt
af upprepningar, långrandiga dialoger
och reflexioner. Och dock är romanen
både märklig och intressant, äfven om
författaren misslyckats i sin
hufvudsak-liga uppgift: individens kamp mot
samhället, en själfrådig, af rikedomen
för-därfvad, men af naturen sund mans
fåfänga brottning med en brackaktig
köpmanskorporation, rekryterad af
bönder, tjufvar och skurkar. Foma är en
rik köpmansson, som af sin far ärft
den hänsynslösa, robusta kraften, men
af sin mor en viss skygghet och sluten-
* Ytterligare en roman vid namn »De tren,
samt ett borgerligt drama har Gorki
författat. Då de ryska originalen ännu ej
kommit till min kännedom, lämnar jag dem
här ur räkningen.
het, särskildt gent emot kvinnorna.
Han uppfostras i medvetande af sin
rikedom och dess sociala betydelse,
men får afsmak för köpmansståndet
såsom något ohederligt och onyttigt.
Till något positivt kan han dock ej
rycka upp sig, utan visar blott en
förfärande förstöringslusta och ringaktning
af människovärdet, blir en utsväfvande
odåga utan principer och dör såsom
fattig idiot. Någon estetisk sympati
kan Foma därför icke tillvinna sig, och
då han vid den glänsande skildringen
af ångbåtsinvigningen på Volga håller
ett dundrande straff- och smädetal till
de rusiga köpmännen, är det ej han,
utan de som afgå med segern. Foma
är ej mannen som skall göra’t, och
hans egen brist på bildning och på
sedliga grundsatser ställer honom på
samma låga nivå som brackorna.
Men några andra karaktärer i boken
äro utmärkt tecknade. Fornas far är
en präktig typ af den sträfsamma,
råbarkade uppkomlingen vid Volga, en
modern gengångare af de novgorodska
köpmännen, en Ivan den gruflige i sin
kommersiella värld. Och vid sidan af
den äldre generationens kraftiga, men
brutala och samvetslösa geschäftsmän
ställas två unga köpmän, som i
utlandet lärt sig arbetsmetod och
fackkunskap och helt och hållet gå upp i sitt
materiella yrke — allt detta inramadt
i Volga-landskapet med dess rörliga
trafik och entoniga stämningsfullhet,
åskådliggjordt med målarens pensel och
skaldens penna.
Foma Gordjeev sökte med sin
obändiga viljekraft ombilda samhället, men
måste misslyckas. Den stackars
Krav-tsov i »Ett misstag» hade virriga
fantasier om ett Nietzscheanskt
framtids-rike af idel lycka, men blef vansinnig.
Och om båda låter Gorki den profana
mängden spefullt säga: Se där, hur
det går med falska profeter! Här ser
man något af Gorkis andliga
fränd-skap med aristokraten Lermontov, som
sjunger om sin misskända »Profet»:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
