Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10, oktober 1904 - Höstluft. Af Sven Lidman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÖSTLUFT.
Af SVEN LIDMAN.
"C ör den blåsiga, ljumma vinden
dref–*■ vo löfven rasslande längs
Strandvägens folktomma trottoarer, i guld
och skärt lyste skymningshimmeln
öfver staden, och som lustiga
lyktgubbar eller vattenklara smaragder
tindrade auerlamporna i den ljusa
eftermiddagsluften.
Blåsten friskade hennes kinder,
pressade klädningen efter kroppens
former och fyllde henne med klar och
lugn glädje.
En ridande, simmande,
tennisspelande kvinnas eleganta och spänstiga
gossfigur, med hållning och sätt att
till och med i motvinden föra sig som
en salongsdam.
Blott det lilla hufvudet med de
blå-grk, kloka, en smula flickaktiga
ögonen bar hon framåtböjdt för hattens
skull.
Den breda munnen med dess starka,
friska läppar höll hon trotsigt spetsad
i en munter, men dämpad hvissling.
På en af bänkarna satt en tarfligt
klädd kvinna, blåsten gåfvo hennes
kinder en blekröd frusen färg, och
den lilla flickan, som slagit armen om
hennes lif, värmde ej den tunna och
hopkrupna gestalten.
Hon saktade sina steg för att
åtminstone snappa upp några ord af
deras samtal. —
»Vet mamma, jag trodde det skulle
vara ett litet lindebarn, som var födt
i öfvermorgon, och så var det en
gammal gubbe!»
»Men Eva lilla, inte är Andersson
någon gubbe.»
»Joo visst, han har ju en stor
ytterrock. Har pappa aldrig haft det?»
»Nej, liten. Hur skulle vi ha råd
till det?»
»Och, tänk mamma, Andersson
känner tre poliskonstaplar, och vi känner
bara en.» —
Hen skulle helst velat stanna, men
fortsatte med saktad gång, munnens
hvissling försvunnen i ett vekt leende.
Tänk att få hafva en sån där liten
flicka, som vuxit upp under ens ögon,
hvars själ och känslor man fått skapa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
