Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1906 - Strid och frid. Av Jevgenij Tschirikoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snart stängas. Det gällde därför att
skynda på. Han satte i väg för full
maskin.
Då han skulle förbi ett bygge, tog
han för genhetens skull vägen rått
öfver en hög af plankor och grus
och slant. Resultatet blef ett hål på
stöfvelns mest iögonenfallande del.
Under andra omständigheter skulle
ett dylikt missöde gjort Mischa mycket
ledsen, så mycket mer, som stöflarna
köpts för inte länge sedan och
lämnats honom med förmaning att akta
dem väl. Men i dag frågade han
inte efter det, inte det minsta. De
fingo köpa honom nya. De skulle
förstås säga: »Du kan gå utan stöflar
som skomakarena». Men han
förstod mycket väl, att de skulle köpa
honom nya. Ty det. var de som
fingo skammen, ifall han, den
edsvurne advokatens son, gick i trasiga
skodon. Ingen fara således! Nog
fick han nya, alltid!
»Nu var han framme vid
»lumptorget». Där rådde lif och rörelse.
Man sto jade, skrek och grälade. Det
var ett riktigt afgrundslarm.
»Ungsva-arma paste-ejer!» ropade
med gnällig genomträngande röst en
karl med bredt ansikte, smptsigt
förkläde och flottskinande näsa. Han
täste ögonen på Mischa och frågade:
»Vill du ha pastejer? Direkt från
ugnen. Fem kopek paret.
»Hvad är det för fyllning?»
hejdade sig Mischa och frågade.
»Köp af mig, herrn! Hans är
kalla men mina äro alldeles varma»,
gnällde en gumma och reste sig från
sin korg, i hvilken hon hade sina
varma pastejer förvarade.
»Jag skall köpa sedan. Har inte
tid nu», yttrade Mischa och slank
genom den täta brokiga skaran af
smutsigt folk fram till saluhallen, där
uppköpare af allehanda gammalt skräp
hade sina affärer.
Under häftig sinnesrörelse gick
Mischa med skyndsamma steg in i
en antikvarisk bokhandel. Antikvarien
sjålf stod i afvaktande ställning
bredvid sitt bokskåp. Hans gråa hår,
glasögon och djupsinniga min gåfvo
honom utseende af att vara allra
minst professor. Så snart han
upptäckte gymnasisten dök han ner i
bokskåpet, slog på måfå upp en bok
och fördjupade sig i den.
»Köper Ni böcker?»
»Hvad har Ni för ena?»
»’Asien, Afrika och Amerika’.
Alldeles ny», kom svaret brådskande
från Mischa.
»Är det Smirnoff?»
»Ja.»
»’Europa’ kunde jag ha tagit, men
den där har jag en hel hop utaf»,
sade antikvarien och tog motvilligt
boken ur Mischas hand.
»En gammal upplaga! Skall ge
tio kopek», tillade han efter att ha
bläddrat igenom några sidor i boken.
»De sa’ jag skulle ha tjugo. Jag
skulle inte få sälja den billigare»,
svarade Mischa beklämd.
Antikvarien gäspade och räckte
Mischa boken.
»Nå, men femton då? Den är ju
alldeles ny!»
Antikvarien bevärdigade honom ej
med något svar.
»Ja, den får väl gå för tio då.»
»Jag förlorar själf på affären»,
förklarade antikvarien gäspande, lade två
femkopekslantar på disken, slängde
vårdslöst förvärfvet på en hylla och
började åter läsa i sin bok.
»Jag kommer kanske hit med
’Europa’ en annan dag», meddelade
Mischa, medan han stoppade slantarna
i sin ficka.
»Ja, gör det! Men hvad är det
för ’Europa’? Somliga är inte värda
tio kopek en gång. Det beror på
hvad det är för upplaga. Har ni inte
några lexikon? Och Schultze? Och
räkneböcker? Och skicka hit Edra
kamrater! Jag betalar båttre ån någon
annan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
