- Project Runeberg -  Vår inre värld /
183

(1922) [MARC] Author: Caroline Lewenhaupt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

183

Därtill hör framför allt att vi på ett personligt
sätt upplefva den olycka, som drabbat oss, d. v. s.
att vi icke vanmäktiga och bedöfvade låta den
gå ut öfver oss, att vi icke resignerade och
förtviflade blott uthärda den, utan att vi med
uppbjudande af all vår kraft, taga emot den medvetet och
med vilja, blifva herrar öfver den, brottas med vårt
öde och betvinga det. Då begrafvas vi icke af den
oerhörda smärtans stormflod, utan drifvas framåt.
Tyngden af den olycka, som drabbar oss och drifver
oss ned i djupet, omsattes i kraft till utveckling.

Detta är utan tvifvel vår uppgift, dens må blifva oss
än så svår och lyckas aldrig så ofullkomligt. Men
vi få ej heller härvidlag låta vårt lif blifva en
lekboll för händelserna, utan vi måste själfva lefva.
Människans bestämmelse förblir i alla händelser den
inre öfverlägsenhet, som icke låter underkufva sig
utan personligen öfvervinner det som är oundvikligt.
Men i stället låta sig de flesta människor viljelösa
och halft medvetslösa kastas hit och dit af olyckan,
slå sig blodiga på alla hörn och kantigheter och
sönderslitas i sitt inre. Den största fara, som hotar oss,
då vi drifvas till gränsen af vår motståndskraft, är
att vi duka under för den förföriska tjusning, som
ligger i en vällustig vanmaktskänsla... Vi måste
på ett personligt sätt upplefva och öfvervinna äfven
den svåraste hemsökelse. Men icke blott förlusten
utan äfven välsignelsen.

Om vi frivilligt inordna oss under Guds råd och
vilja, bäras och uppehållas vi af honom på ett
förunderligt sätt. Vi känna som eljest sällan i lifvet
den starka fadershanden, som stöder och leder oss.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:00:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varinre/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free