Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Författnings- och kulturpolitiska problem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppmärksamhet. Han finner i historien tills dato
endast tvenne typer af universalvälden, och bägge
utlefvade: "die zentralistische Herrschaft" och "die
patriarchalische Vorherrschaft". Det förra är
forntidens Roms, det förkväfver allt själfständigt lif under
makten af sin kultur; det är samma ideal som det
moderna Bysanz, Ryssland, nu vill förverkliga under
makten af sin okultur. Det senare är det närvarande
Englands, det aktar sina egna barn bortom hafvet,
binder dem med lösa band, men saknar hvarje
förståelse och aktning för främmande egenart. Vi
komplettera författarens antydning på denna punkt
med ett citat ur Cramb (Germany and England,
1913) : Englands mål är "to give all men within
its bounds an English mind". Det är samma
motsats som i det bekanta replikskiftet mellan
Aristoteles, som ville draga en fast gräns mellan
grek och lydande barbar, och den unge Alexander,
som ville göra alla folk till hellener. Vi återfinna den
med tydlig adress till samtiden i Wilamowitz’
magistrala rektorstal 15/10 1915: "hvarken Roms
världsherravälde eller Hellas’ nationalistiska
bildningshögmod vilja vi efterhärma".
I folkfrihetens namn uppställer nu Gottlieb en
tredje typ: "Führung ohne Herrschaft." Herravälde
stöder sig på makt eller beräkning, ledning kräfver
mera, kräfver jämte egen öfverlägsenhet förmågan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
