Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thure Bergström: »Gruf-Jan»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
Däruppe, där vidblieken var fagrast och störst,
fanns Gruf-Jan.
Men han lät solen skina sig i nacken och vände
ryggen åt; alltsammans. Ty Gruf-Jan var långsam och
hade två stora intressen, som helt togo hans lif. Så
att han kunde omöjligt hinna mera.
Han var långsam. Först och främst af naturen.
Sådana föddes många människor förr, och så bli de
lifvet igenom. Den moderna tiden skall förgäfves på
dem söka inympa sin brådska och nervositet. Det går
inte. De äro immuna. Så påstod förvaltaren.
Men åldern och arbetet hade gjort honom än
långsammare.
Gruf-Jan var spelstyrare, och hvad åldern
beträffade, hade ban sett sina 70. Hela sitt lif närapå hade
ban tillbragt vid spelet.
Berg är hårdarbetadt materiel. Långsamt går det
att fylla den där lilla malmvagnen därnere i grufvan.
Det tar en god stund, innan den är färdig att spelas
upp. Lång är väntetiden. Långsamt glider vagnen
på sina skenor upp ur grufvan. Långsamt roterar den
där stora träcylindern i spelhuset, kring hvilken linan
lindas upp som på en jättelik trådrulle, och det gäller
att långsamt, mycket långsamt låta vagnen glida ned
igen i det mörka djupet. Ty då händer det, att den
har lefvande last ombord, en grufarbetare eller två,
som på det sättet utan möda vilja nå platsen för sitt
besvärliga och mödofyllda arbete. Då är det viktigt
att det går försiktigt och långsamt. Deras lif ligger
på den färden närmast i Gruf-Jans händer. Lång blir
timman, dagen, veckan, långt blir året, långt blir
lifvet vid det arbetet. Det skulle varit rent onaturligt,
om Gruf-Jan inte varit långsam.
När grufförvaltaren stod med handen på låset till
spelhusdörren, hejdade ban sig plötsligt och vände sig
till prästen och frågade: »Hur långt är det till
förhöret?» »Fjorton dagar ungefär. Jag kommer väl
tredjedag pingst, jag ock, som det förr har varit vanligt
här.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
