Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där vägen kröker.
se’n jag fick Eliza i huset, och han har förefallit rätt mycket bättre
de här senaste dagarna. Men jag tycker aldrig om att vara länge
borta från honom. Jag hör att Gilbert Blythe avsagt sig skolan
i Vitsand. Han far väl till högskolan i höst, kan jag tro?
Fru Rachel tittade skarpt på Anne, men Anne stod nedlutad
över en sömnig Davy, som nickade på soffan, och hennes ansikte
var outgrundligt. Hon bar bort Davy med sin fint formade flick-
kind tryckt emot hans lockiga gula huvud. När de gingo uppför
trappan, slog Davy en trött arm om Annes hals och gav henne
en varm kramning och en klifsig puss.
— -Ack, vad du är snäll, Anne. I dag skrev Milty Boulter
två rader på sin griffeltavla och visade dem för Jennie Sioane.
De lydde så här:
»Rosor äro röda och violer blå,
Sirapen är söt, och det är du också.»
Och det uttrycker precist mina känslor för dig, Anne.
XXVI.
Där vägen kröker.
Thomas Lynde stod i begrepp att draga sina färde lika stilla
och utan allt uppseende som han hade levat. Hans hustru var en
öm, tålig och outtröttlig sjuksköterska. Ibland, under hälsans
tider, hade Rachel varit en smula hård mot sin Thomas, när hans
senfärdighet eller »mjäkighet» prövat hennes humör. Men sedan
han lagts på sjukbädden, kunde ingen stämma vara mera lågmäld,
intet handlag lättare och skickligare, intet nattvak fördragas med
större blidhet och tålamod.
— Du har varit en snäll hustru mot mig, Rachel, sade han
en gång, när hon satt hos honom i skymningen och höll hans
tärda, numera så vita gubbhand mellan sina av arbetet hårdnade
fingrar. — En snäll och god hustru. Det är synd, att jag inte
lämnar dig i litet bättre omständigheter, men barnen hjälpa dig
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
